Revised Common Lectionary (Complementary)

Tillbe Gud den helige!

99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.

² Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.

³ Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.

⁴ Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.

⁵ Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.

⁶ När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.

⁷ Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.

⁸ Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.

⁹ Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.

Prästerna bär fram offren

9 På den åttonde dagen av invigningen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel.

² Han sa till Aron att ta en tjurkalv från hjorden till syndoffer och en felfri bagge till brännoffer och offra dem inför Herren.

³ Mose sa till honom: Säg till Israels folk att välja ut en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria.

⁴ Dessutom ska folket föra fram ett tackoffer inför Herren bestående av en tjur och en bagge och ett spisoffer av mjöl blandat med olivolja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för dem.

⁵ De ledde alltså fram allt detta till tabernaklets ingång som Mose hade befallt, och folket kom och ställde sig inför Herren.

⁶ Mose sa till dem: När ni följer de föreskrifter Herren har gett, ska han uppenbara sin härlighet för er.

⁷ Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra syndoffret och brännoffret och skaffa försoning först för sig själv och sedan för folket genom de offer för folket som Herren hade befallt.

⁸ Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som ett offer för sin egen synd.

⁹ Hans söner samlade upp blodet åt honom, och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret.

¹⁰ På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp njurarna, fettet runt dessa och det fett som omslöt levern,

¹¹ men köttet och huden brände han upp utanför lägret.

²² Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret.

²³ Mose och Aron gick in i tabernaklet, och när de kom ut igen välsignade de folket, och Herrens härlighet visade sig för hela folket.

²⁴ Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken inför Herren.

4 Eftersom Kristus har gått igenom lidande och smärta måste ni vara inställda på det också. Kom ihåg att synden förlorar sin dragningskraft när er kropp lider.

² Ni ska inte tillbringa resten av ert liv med att jaga efter ogudaktiga njutningar utan i stället vara ivriga att göra Guds vilja.

³ Det räcker med vad ni tidigare har upplevt av sexuella utsvävningar och begär, dryckenskap och festande och den förnedring som ligger i att tillbe andra gudar.

⁴ Naturligtvis blir era gamla vänner förvånade när ni inte längre med förtjusning delar deras liv i utsvävningar, och de kommer att skratta åt er och både förakta och håna er.

⁵ Men kom ihåg att också de en dag måste möta allas domare, han som dömer både levande och döda. De kommer att straffas för sitt sätt att leva.

⁶ Därför predikades de goda nyheterna till och med för dem som var döda, dränkta i översvämningen, så att de ändå skulle kunna leva i anden, som Gud lever, även om de var fysiskt döda.