Revised Common Lectionary (Complementary)
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
Förbered er på Guds under
3 Tidigt följande morgon lämnade Josua och Israels folk Sittim, och gick till Jordans strand, där de slog läger i några dagar innan de skulle gå över floden.
2-4 På tredje dagen gick officerarna genom lägret och gav följande order: När ni ser prästerna bära iväg Guds ark, ska ni följa dem. Ni har aldrig tidigare varit där, dit vi nu ska gå, och därför ska de visa vägen. Men ni ska hålla er en kilometer bakom dem och arken, och se till att ni inte kommer närmare!
5 Sedan sa Josua till folket att gå igenom reningsceremonin och rena sig. I morgon ska Herren nämligen göra ett stort under, förklarade han.
6 Följande morgon gav Josua prästerna ordern: Ta arken och gå före oss! På det sättet började de vandringen.
7 I dag ska jag upphöja dig, sa Herren till Josua. Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose.
8 Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet.
9 Sedan talade Josua till allt folket och sa: Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt.
10 I dag kan ni få bekräftat att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen ska driva ut kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebuseerna ur det land som ni snart ska inta.
11 Gud, som är Herre över hela jorden, ska låta sin ark leda er över floden!
Undret vid Jordan
12 Välj nu ut tolv män, en från varje stam, till ett särskilt uppdrag.
13-14 När prästerna som bär arken rör vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna, och det ska stanna upp som om det hölls tillbaka av en osynlig vägg!När folket skulle gå över floden och prästerna som bar arken skulle stiga ner i vattnet,
15-16 hände just detta. Uppe vid Adam, en stad som låg nära Saretan, stannade vattnet upp och reste sig som en vägg. Folket gick då över floden på en plats som låg mitt emot Jeriko,
17 och prästerna som bar arken stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.
Jesus uppstår från de döda
28 Tidigt på söndagsmorgonen, alltså dagen efter sabbatsdagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut till graven.
2 Plötsligt blev det en våldsam jordbävning. En Herrens ängel kom nämligen ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den.
3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4 Vakterna blev skräckslagna när de såg honom, och de föll till marken och låg där som döda.
5 Sedan talade ängeln till kvinnorna och sa: Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som blev korsfäst.
6 Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sa att han skulle göra. Kom och se var hans kropp låg.
7 Och skynda er nu att berätta för hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han går före till Galileen för att möta dem där. Det är mitt budskap till dem.
Jesus visar sig för några kvinnor
8 Kvinnorna skyndade sig iväg från graven. De var fruktansvärt uppskrämda men samtidigt glada. Och de sprang för att träffa lärjungarna så de kunde berätta vad ängeln hade sagt.
9 Men de hade inte hunnit långt förrän Jesus plötsligt stod framför dem!God morgon, sa han. Och de föll till marken inför honom och fattade om hans fötter och tillbad honom.
10 Sedan sa Jesus till dem: Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska komma till Galileen. Där ska de få se mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®