Revised Common Lectionary (Complementary)
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Isak gifter sig med Rebecka
24 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt.
2 En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare:
3 Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten.
4 Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där.
5 Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån? frågade tjänaren. Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?
6 Nej, det får du inte göra vad som än händer, varnade Abraham.
7 Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru.
8 Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.
9 Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner.
10 Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak.
11 Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.
12 Herre, min husbondes Gud, bad han, visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag.
13 Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten.
14 Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är.
15-16 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka.
17 Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka.
18 Javisst, sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka.
19 Sedan sa hon: Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill.
20 Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog.
21 Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte.
22 När kamelerna hade slutat att dricka, tog han fram ett guldörhänge som vägde fem gram, och två tunga guldarmband.
23 Vems dotter är du? frågade han. Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?
24 Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nahor, svarade hon.
25 Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också.
26 Mannen stod där en stund med huvudet böjt och bad till Herren:
27 Tack Herre, du som är min herre Abrahams Gud. Tack för att du är så trogen och sann mot honom att du har lett mig direkt till en familj som är släkt med min husbonde.
Se upp för falska ledare
1-2 Från er äldste, Johannes, till den församling som är bland Guds utvalda, och till alla er, mina kära älskade barn i församlingen. Alla vi som känner sanningen älskar er. Den knyter oss samman med eviga band.
3 Gud, Fadern, och hans Son Jesus Kristus, ska välsigna oss med stor nåd och frid och med sanning och kärlek.
4 Jag är så glad över att jag har träffat några av er och förstått att ni lever som man bör och följer sanningen och lyder Guds bud.
5 Och nu, kära vänner, vill jag allvarligt påminna er om det bud som Gud gav oss redan från början, och som ni väl känner till. Låt oss inte glömma bort att älska varandra.
6 Om vi älskar Gud, kommer vi att göra allt vad han ber oss om. Och han har från början sagt till oss att älska varandra.
7 Se upp för falska ledare. Det finns många av dem, och de tror inte att Jesus Kristus kom till jorden som en mänsklig varelse, med en kropp som vår. Sådana människor är emot sanningen och emot Kristus.
8 Se till att ni inte blir lika dem och förlorar den lön som ni och jag har arbetat så hårt för att få. Se till att ni får er fulla belöning från Herren.
9 Om ni kommer bort från Kristi undervisning, förlorar ni nämligen gemenskapen med Gud, men om ni är trogna Kristi lära, så har ni gemenskap med både Fadern och Sonen.
10 Om någon kommer för att undervisa er och inte tror på det som Kristus lärde, bjud honom då inte ens in i era hem. Uppmuntra honom inte på något sätt.
11 Om ni gör det blir ni delaktiga i hans ondska.
Slutord
12 Jag skulle egentligen vilja säga mycket mer, men jag vill inte göra det i detta brev, för jag hoppas att snart kunna hälsa på er. Då kan vi tala vidare och glädjas över att vi får vara tillsammans.
13 Er systerförsamling och alla Guds barn här sänder tillsammans med mig sina hälsningar.Johannes
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®