Revised Common Lectionary (Complementary)

Lycklig är den som lyder Herren

128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.

² Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.

³ Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.

⁴ Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.

⁵ Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.

⁶ Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!

²² Därför ska du säga till Israels folk: Herren Gud säger: Jag ska leda er tillbaka, inte därför att ni förtjänar det, utan därför att jag vill skydda mitt heliga namn, som ni har vanärat bland folken.

²³ Jag tänker förhärliga mitt stora namn, som ni har orenat, och då ska världens folk förstå att jag är Herren. Jag ska få min heder tillbaka genom att befria er från den landsflykt ni lever i.

²⁴ Jag ska leda er tillbaka hem till Israels land.

²⁵ Jag ska rena er från allt orent, och det ska vara slut på er avgudadyrkan.

²⁶ Jag kommer att ge er ett nytt sinne, en ny och rätt inställning, och en ny ande. Jag ska ta bort era stenhjärtan och ge er nya hjärtan.

²⁷ Jag ska fylla dem med kärlek och ge er min Ande, så att ni vill lyda mina lagar och göra det jag befaller.

²⁸ Ni ska bo i Israel, det land som jag gav era förfäder för länge sedan. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.

²⁹ Jag ska rena er från alla era synder. Jag ska se till att skördarna inte slår fel och att ni inte drabbas av hungersnöd.

³⁰ Jag ska ge er rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska folken runt omkring kunna håna er för att ni lider av hunger.

³¹ Då ska ni komma ihåg era gamla synder och avsky er själva för allt ont ni har gjort.

³² Men kom alltid ihåg det här: Det är inte för er egen skull jag gör det, utan för min. Mitt folk Israel, det är på sin plats att ni skäms för allt ni har gjort.

⁵³ Utan att ha kommit överens, gick alla så hem.

Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott

8 Jesus återvände till Oljeberget,

² men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.

³ Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.

⁴ Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.

⁵ Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?

⁶ De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.

⁷ Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.

⁸ Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.

⁹ Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.

¹⁰ Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?

¹¹ Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.