Revised Common Lectionary (Complementary)
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den.
16-17 Men Herren Gud gav mannen denna varning: Du får äta av vilken frukt som helst i trädgården, utom av den från Kunskapens Träd, för dess frukt kommer att öppna dina ögon, så att du blir vaken över vad som är rätt och orätt, gott och ont. Om du äter av den kommer du att straffas med döden.
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?
2-3 Naturligtvis får vi äta frukten, svarade kvinnan. Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.
4 Det är lögn! väste ormen. Ni kommer inte att dö!
5 Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!
6 Kvinnan lät sig övertygas. Frukten såg god och saftig ut! Och den skulle ju ge henne vishet! Därför åt hon lite av den och gav en bit till sin man, som också smakade på den.
7 Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Adam och Kristus
12 När Adam syndade kom synden in i hela människosläktet. Hans synd spred döden i hela världen, eftersom alla syndade.
13 För även om människorna naturligtvis syndade från Adam till Mose, så dömde inte Gud dem till döden för att de bröt hans lag. Han hade ju ännu inte gett lagarna åt dem, inte heller hade han talat om för dem vad han ville att de skulle göra.
14 När de dog var det alltså inte för sina egna synders skull. De hade aldrig själva, som Adam, brutit mot Guds förbud att äta av den förbjudna frukten.Adam var en förebild till Kristus.
15 Men ändå är det en stor skillnad mellan människan Adams synd och Guds förlåtelse genom Kristus!En enda människa, Adam, förde genom sin synd många människor till döden. Men det är också en enda människa, Jesus, som har sett till att Gud i sin godhet förlät och benådade människorna.
16 Adams synd medförde alltså dödsstraff för många, men det Kristus gjorde frikände oss och gav oss liv.
17 Adams synd gjorde att döden fick makt över allting - men alla som tar emot Jesus Kristus får livet som gåva.
18 Ja, Adams synd har fört med sig straff för alla, medan rättfärdigheten hos Kristus har lett till ett frikännande inför Gud och till liv.
19 Adam gjorde så att många blev syndare, därför att han var olydig mot Gud. Kristus däremot har därför att han var lydig gjort så att många blir rättfärdiga inför Gud.
Djävulen frestar Jesus i öknen
4 Sedan blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande för att djävulen där skulle sätta honom på prov.
2 Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till sist mycket hungrig.
3 Då kom djävulen till honom och frestade honom. Gör bröd av dessa stenar, sa han. Det kommer att bevisa att du är Guds Son.
4 Men Jesus sa till honom: Nej! Skriften säger att ingen kan leva av bara bröd. Bara den som tar emot Guds ord och följer det blir mätt.
5 Sedan tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren.
6 Hoppa ner, sa han, och bevisa att du är Guds Son! Skriften säger ju: Gud ska sända sina änglar för att skydda dig. De kommer att hindra dig från att krossas mot stenarna här nedanför.
7 Men Jesus svarade skarpt: Skriften säger också att man inte ska utmana Herren Gud med dåraktiga handlingar.
8 Sedan tog djävulen honom till toppen av ett mycket högt berg och visade honom världens alla länder med all deras prakt.
9 Jag ska ge dig alltsammans, sa han, om du bara böjer knä och tillber mig.
10 Försvinn, Satan, svarade Jesus honom. För Skriften säger: 'Du ska bara tillbe Herren, din Gud, och lyda honom.'
11 Då gick djävulen sin väg, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®