Revised Common Lectionary (Complementary)
105 Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla.
106 Jag har lovat att göra allt det som du fastställt i ditt ord.
107 Jag är plågad till det yttersta, men låt mig behålla livet, som du har lovat!
108 Ta emot mitt tack som ett offer och tala om din vilja för mig!
109 Mitt liv hänger på en skör tråd, men trots det tänker jag inte sluta upp att följa dina lagar.
110 De ogudaktiga har satt ut sina fällor för mig längs vägen, men jag tänker inte gå några omvägar.
111 Dina lagar är en skatt, som jag kommer att vara glad över i all framtid.
112 Jag har bestämt mig för att följa dem tills jag dör.
3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.
5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.
7 Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.
En bokrulle med Guds lag hittas
8 En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.
9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.
11 När kungen hörde vad som stod skrivet i rullen, rev han sönder sina kläder i ren förskräckelse.
12-13 Han uppmanade prästen Hilkia, Safan och sin assistent Asaja samt Safans son Ahikam och Mikajas son Akbor att fråga Herren vad de skulle göra. Herren måste vara mycket vred på oss eftersom våra förfäder inte har lytt hans lag och handlat efter hans föreskrifter, sa Josia.
14 Prästen Hilkia, Ahikam, Akbor, Safan och Asaja gick därför till Nya staden, en stadsdel i Jerusalem, för att rådfråga profetissan Hulda, som var hustru till Sallum, son till Tikva, Harhas son, han som hade ansvaret för klädkammaren.
15-16 Hon gav dem följande budskap från Herren, Israels Gud:Säg till den man som skickade hit er, att jag tänker förstöra staden och döda dess invånare, precis som jag förutsagt i boken du läst.
17 Folket i Juda har nämligen ställt mig åt sidan, tillbett andra gudar och gjort mig mycket upprörd, och denna vrede måste få sitt utlopp.
18-19 Men därför att du var känslig för min vilja och sörjde och ödmjukade dig inför Herren när du läste förmaningarna i boken om att landet skulle bli förbannat och ödelagt, och därför att du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig i ånger, ska jag höra din bön.
20 Denna nations undergång ska inte inträffa förrän efter din död. Du ska inte behöva se all den olycka som jag ska låta komma över den här platsen.De återvände omedelbart till kungen med hennes budskap.
2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.
4 Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.
5 Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.
6 Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.
7 Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.
8 Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.
9 Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
10 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®