Revised Common Lectionary (Complementary)
Tillförsikt i stället för ytlighet
37 Var aldrig avundsjuk på de ogudaktiga!
2 Snart vissnar de bort som gräset och försvinner.
3 Lita i stället på Herren. Var vänlig och god mot andra, så kommer du att få leva i trygghet i landet.
4 Gläd dig över Herren! Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta mest av allt önskar.
5 Överlåt allt du gör åt Herren och bekymra dig inte om framtiden. Lita på honom, för han ska hjälpa dig.
6 Alla kommer att se hur oskyldig du är, för Herren ska försvara dig och låta din rättfärdighet lysa som middagssolen.
7 Visa tålamod, och vänta på att Herren ska gripa in. Var inte avundsjuk på ogudaktiga människor som har framgång.
8 Låt inte din vrede ta överhanden! Och reta inte upp dig, för det gör dig bara illa.
9 De som gör ont ska Gud utrota, men de som litar på Herren ska ta landet i besittning.
10 Det dröjer inte länge innan de ogudaktiga försvinner, och förgäves kommer man att söka efter dem.
11 Men alla som litar på Herren ska bli välsignade och ärva landet. Deras lycka kommer inte att veta av några gränser.
12-13 Herren skrattar åt de gudlösas onda planer, för han vet att domens dag kommer för dem.
14 Samvetslösa människor gör allt för att avrätta fattiga och förtryckta. De är beredda att slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att riktas mot deras egna hjärtan, och alla deras vapen ska brytas sönder.
16 Det är bättre att äga lite och göra det Gud vill, än att vara rik och samtidigt förakta Gud.
17 Herren ska nämligen göra slut på de ogudaktigas maktfullkomlighet, men de som är trogna mot honom tar han hand om.
Noomi mister både man och söner
1-2 Vid den tid när domare regerade i Israel, lämnade en man som hette Elimelek och var från Betlehem landet på grund av en svår hungersnöd och bosatte sig i Moabs land. Han tog med sig sin hustru Noomi och deras båda söner Mahelon och Kiljon.
3 Men Elimelek dog i Moab, och Noomi blev lämnad ensam med sönerna.
4-5 Dessa gifte sig med moabitiskorna Orpa och Rut. Ungefär tio år senare dog även Mahelon och Kiljon, och Noomi hade nu varken make eller söner.
6-7 Hon beslöt sig då för att återvända till Israel tillsammans med sina sonhustrur, för hon hade hört att Herren hade välsignat sitt folk och gett dem goda skördar igen.
8 Under hemresan kom hon på andra tankar och sa till sina båda sonhustrur: Är det inte bättre att ni vänder tillbaka till era föräldrar och deras hem i stället för att följa med mig? Herren ska belöna er för er godhet mot både mig och era män.
9 Kanske ska han också välsigna er med nya lyckliga äktenskap.Sedan kysste hon dem, och då började de båda att gråta.
10 Nej, snyftade de. Vi vill följa med dig till ditt folk.
11 Det är nog i alla fall bäst för er att återvända till ert eget folk, svarade Noomi. Jag har ju inte några yngre söner som ni kan gifta er med.
12 Nej, mina döttrar, gå tillbaka till era föräldrahem, för jag är alldeles för gammal för att gifta mig. Även om det vore möjligt, och jag skulle bli med barn redan i kväll och få söner,
13 skulle ni då kunna vänta på att de blir giftasvuxna? Nej, naturligtvis inte. Om ni visste hur ledsen jag är! Ni ska inte behöva uppoffra er för att Herren har låtit detta drabba mig!
14 Och så fortsatte de att gråta, och Orpa kysste sin svärmor till farväl och vände tillbaka till sitt barndomshem, men Rut förklarade bestämt att hon tänkte stanna hos Noomi.
Rut bestämmer sig för att gå med Noomi
15 Nu har din svägerska gått hem till sitt folk och sin gud, sa Noomi till henne. Du borde göra likadant.
16 Tvinga mig inte att lämna dig, svarade Rut, för jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk, och din Gud ska vara min Gud.
17 Jag vill dö där du dör och bli begravd där. Måtte Herren straffa mig om jag låter något annat än döden skilja oss åt.
18 När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig och att hon inte kunde övertala henne, slutade hon att diskutera saken.
1 Från Paulus, som sitter i fängelse därför att jag har predikat de goda nyheterna om Jesus Kristus, och från broder Timotheos.Till vår älskade medarbetare Filemon, och till den församling som samlas i ditt hem,
2 och till vår syster Apfia och till Archippos, som i likhet med mig kämpar för evangeliet med full kraft.
3 Jag önskar er välsignelse och frid från Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus.
4 Jag tackar alltid Gud när jag ber för dig, käre Filemon,
5 eftersom jag ständigt hör om din tro på Herren Jesus Kristus och om din kärlek till honom och hans folk.
6 Det är min bön att den tro du delar med dig till andra ska sätta spår också i deras liv, när de hos dig ser det goda som kommer från Jesus Kristus.
7 Jag har själv fått mycket uppmuntran och glädje av din kärlek, min bror. Du har ofta inspirerat dina kristna medsyskon och givit dem nytt mod.
Paulus vädjan för Onesimos
8-9 Nu vill jag be dig om en tjänst. Ja, jag skulle faktiskt kunna kräva det av dig i Kristi namn, för det är något du bör göra. Jag är nu en gammal man och sitter dessutom i fängelse för Jesu Kristi skull, men föredrar ändå att fråga dig, eftersom jag älskar dig.
10 Min bön är att du visar vänlighet mot mitt barn Onesimos, som jag har vunnit för Herren under min fångenskap.
11 Hans namn betyder ju den som är till nytta, men trots det så har han väl inte varit till någon större glädje för dig tidigare. Nu däremot kommer han att bli till verklig nytta för oss båda två.
12 När jag nu sänder honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv.
13 Jag skulle helst velat ha honom kvar här, där jag nu sitter fängslad för att ha predikat de goda nyheterna. På så sätt skulle du ha varit mig till hjälp genom att han tjänade mig i ditt ställe.
14 Men jag ville inte göra det utan ditt medgivande. Det goda du gör ska inte ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kan du inte se på det som att han rymde från dig för en kort tid, för att sedan komma tillbaka till dig för alltid?
16 Nu är han inte längre bara en slav, utan någonting mycket mer. Han är en älskad bror, särskilt för mig. Och hur mycket mer kommer han inte att betyda också för dig, för han är inte bara din tjänare, utan också din bror i Kristus.
17 Om jag verkligen är din vän, så ge Onesimos samma välkomnande som du skulle ha gett mig.
18 Om han har skadat dig på något sätt genom sin flykt eller stulit från dig, så skriv upp det på min räkning.
19 Jag ska betala tillbaka det, och som du ser garanterar jag, Paulus, personligen detta genom min underskrift. Vad du, som har funnit tron på Jesus Kristus genom mig, å din sida är skyldig mig ska jag inte nämna.
20 Käre Filemon, låt nu mig få nytta av dig! Om du gör mig denna tjänst för Kristi skull blir jag verkligen glad.
21 Jag har skrivit det här brevet till dig eftersom jag är övertygad om att du kommer att göra vad jag än ber dig om och till och med mer än så!
22 Så ber jag dig om en sak till: Ha ett rum i ordning åt mig, för jag hoppas att Gud ska svara på dina böner och låta mig komma till dig snart.
23 Min medfånge Epafras, som också sitter här för att han har predikat om Jesus Kristus, skickar sina hälsningar.
24 Det gör också mina medarbetare, Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.
25 Herrens, Jesu Kristi, nåd ska vara med er och leda er.Paulus
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®