Revised Common Lectionary (Complementary)

Länge leve fredskungen

72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.

² Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.

³ När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.

⁴ Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.

⁵ Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.

⁶ Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!

⁷ Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.

⁸ Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.

⁹ Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.

¹⁰ Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.

¹¹ Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!

¹² Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.

¹³ Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.

¹⁴ Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.

¹⁵ Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.

¹⁶ Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.

¹⁷ Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.

¹⁸ Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!

¹⁹ Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!

²⁰ (Här slutar bönerna av David, Isais son.)

Den brinnande busken

3 En dag när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem bortom öknen i närheten av Horeb, som var Guds berg.

² Då visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. När Mose såg att busken brann utan att brinna upp,

^3-4 gick han fram för att undersöka vad det var. Då ropade Gud på honom från busken:Mose! Mose!Ja, här är jag, svarade han.

⁵ Kom inte närmare, sa Gud till honom.Tag av dig skorna, för du står på helig mark.

²³ Moses föräldrar trodde på Gud. När de såg att Gud hade gett dem ett ovanligt vackert barn, litade de på att Gud skulle rädda honom från den död som kung Farao gett befallning om, och de gömde honom under tre månader och lät sig inte skrämmas.

^24-25 Mose trodde på Gud och när han blivit vuxen tackade han nej till att bli behandlad som kungens dotterson. I stället för att njuta av syndens kortvariga nöjen, valde han att dela den förföljelse som drabbade Guds folk.

²⁶ Precis som Kristus för ett tag avstod från Guds härlighet och valde att lida för att befria oss, föredrog Mose att befria sitt folk före att äga alla Egyptens skatter. Han såg fram emot den stora lön som han visste att Gud skulle ge honom.

²⁷ Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.

²⁸ Påskfirandet är också ett resultat av hans tro. Han var övertygad om att Gud skulle kunna rädda sitt folk och befallde dem därför att slakta ett lamm och att stryka blodet på dörrposterna till sina hus för att dödsängeln inte skulle gå in i deras hem och döda den äldste sonen som han gjorde i de egyptiska hemmen.

²⁹ Israels folk trodde på Gud och gick rakt igenom Röda havet, som om det varit torr mark. Men när egyptierna som förföljde dem försökte göra samma sak, drunknade de allesammans.

³⁰ Israels folk trodde på Gud också när Jerikos murar föll, sedan de hade vandrat runt dem i sju dagar som Gud hade befallt.

³¹ Den prostituerade flickan Rahav trodde på Gud och hans kraft och visade det när hon vänligt tog emot spejarna i sitt hem. Därför blev hon inte dödad tillsammans med alla de andra i staden, när de vägrade att lyda Gud.