Revised Common Lectionary (Complementary)

Vi är fria!

124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,

^2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.

^4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.

⁶ Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.

⁷ Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!

⁸ Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.

8 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.

² De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.

^3-4 Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.

⁵ Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.

⁶ Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret

⁷ och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.

⁸ Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,

⁹ men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.

¹⁰ Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,

¹¹ och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.

¹² En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.

¹³ Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.

¹⁴ Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.

^15-16 Då sa Gud till Noa: Nu kan ni alla gå ut.

¹⁷ Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många.

^18-19 Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.

Ett nytt liv

6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?

^2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.

⁴ Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.

⁵ Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.

⁶ Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.

⁷ Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.

⁸ Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.

⁹ Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.

¹⁰ Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.

¹¹ Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.