Revised Common Lectionary (Complementary)

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

⁸ Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

⁹ Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

Juda och Tamar

38 Vid den tiden lämnade Juda hemmet och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira.

² Där träffade han en kananeisk flicka, som han gifte sig med. Hon var Suas dotter.

^3-5 De bosatte sig i Kesib och fick tre söner. Den förstfödde fick namnet Er. De andra gav modern namnen Onan och Sela.

⁶ När den äldste sonen Er vuxit upp, ordnade Juda en hustru åt honom som hette Tamar.

⁷ Men Er var en ogudaktig man, och därför dödade Herren honom.

⁸ Då sa Juda till Ers bror Onan: Du måste gifta dig med din svägerska Tamar som vår lag kräver när hennes man, din bror, har dött, så att hennes söner genom dig blir din brors arvingar.

⁹ Men Onan ville inte ha ett barn som inte kunde räknas som hans eget. Han gifte sig med henne men såg noga till att hans säd spilldes på marken varje gång han låg med henne, för att undvika att hon skulle få barn som skulle räknas som broderns.

¹⁰ I Herrens ögon var detta ett oförsvarligt handlande. Därför dödade Herren även honom.

¹¹ Då rådde Juda sin svärdotter Tamar att inte gifta sig omedelbart igen utan i stället återvända till sitt barndomshem och sina föräldrar och förbli änka, tills Judas yngste son Sela blivit gammal nog att gifta sig. Men egentligen ville han inte att Sela skulle göra detta, av fruktan för att Gud skulle döda honom också, precis som han hade dödat de båda andra sönerna. Tamar gjorde som han sagt och flyttade hem till sina föräldrar.

¹² Efter många år dog Judas hustru. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna för att övervaka fårklippningen där.

¹³ När någon berättade för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, tog hon av sig sina änkekläder och fäste en slöja framför huvudet.

¹⁴ Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle få tillåtelse att gifta sig med Sela fastän han nu var fullvuxen. Förklädd på detta sätt satte hon sig vid vägen nära infarten till byn Enaim, som ligger på vägen till Timna.

¹⁵ Juda lade märke till henne när han gick förbi och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat.

¹⁶ Därför stannade han och föreslog att hon skulle ligga med honom, helt ovetande om att hon var hans egen svärdotter.Hur mycket tänker du betala mig? frågade hon.

¹⁷ Jag kan skicka dig en ung get från min hjord, föreslog Juda.Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten? frågade hon.

¹⁸ Vad vill du ha? undrade han.Din signetring och vandringsstav, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne blev hon med barn.

¹⁹ Efter denna händelse klädde hon sig som vanligt i sina änkekläder igen.

²⁰ Juda bad sin vän, adullamiten Hira, att ta den unga geten till henne och att hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men Hira kunde inte hitta henne!

²¹ Då frågade han männen i staden: Var bor den prostituerade kvinna, som brukar hålla till vid ingången till byn? Vi har aldrig haft någon yrkesprostituerad här, svarade de.

²² Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och talade om vad männen på platsen hade sagt.

²³ Låt henne få behålla sakerna! utropade Juda. Vi gjorde så gott vi kunde. Vi blir utskrattade i staden om vi går tillbaka igen.

²⁴ Tre månader senare fick Juda reda på att hans svärdotter Tamar var med barn, tydligen som en följd av prostitution.För ut henne och bränn henne! ropade Juda.

²⁵ Men då de förde ut henne för att döda henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: Mannen som äger denna signetring och vandringsstav är far till mitt barn. Känner du igen dem?

²⁶ Juda erkände att de tillhörde honom och sa: Hon har mer rätt än jag, för jag vägrade hålla mitt löfte att ge henne min son Sela. Men Juda tog henne inte till hustru.

¹⁰ Så blev det Paulus tur. Landshövdingen gjorde tecken åt honom att resa sig upp och tala.Paulus började: Jag vet att du, Felix, varit domare för detta folk i många år, och det känns tryggt för mig när jag nu försvarar mig.

¹¹ Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att be i templet.

¹² Du kan också få det bekräftat att jag aldrig har hetsat upp folk i någon synagoga eller på gatorna i någon stad.

¹³ Dessa män kan absolut inte bevisa de saker som de anklagar mig för.

¹⁴ Men en sak bekänner jag, och det är att jag tror på den frälsningsväg som de anser vara en sekt. Jag följer våra förfäders sätt att tjäna Gud. Jag tror fullt och fast på den judiska lagen och allt som är skrivet i profeternas böcker.

¹⁵ Och jag tror precis som de här männen att både de rättfärdiga och de ogudaktiga ska uppstå från de döda.

¹⁶ Därför försöker jag alltid att efter bästa förmåga ha ett rent samvete inför Gud och människor.

¹⁷ Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att ge ett offer till Gud.

¹⁸ Mina åklagare såg mig i templet när jag kom med mitt tackoffer. Jag hade rakat mitt huvud som lagen kräver, och det fanns ingen folkskara omkring mig och inte en tillstymmelse till något upplopp.

¹⁹ Men några judar från Turkiet var där, och de borde vara här nu, om de har något emot mig.

²⁰ Nu ber jag dig att fråga dessa män här vilka brott deras råd fann mig skyldig till,

²¹ utom det jag sa, när jag ropade: 'Jag är här inför rådet för att försvara min tro att de döda kommer att uppstå igen!'

²² Felix, som visste en hel del om den kristna tron, bad nu judarna att vänta tills Lysias, kommendanten för garnisonen, hade anlänt. Då skulle han avgöra fallet.

²³ Han skickade tillbaka Paulus till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. För att göra Paulus fängelsevistelse mer bekväm fick också hans vänner tillåtelse att besöka honom och även ta med gåvor till honom.