Revised Common Lectionary (Complementary)
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Uppmaning till ärlighet och medkänsla
7 Ännu ett budskap från Herren kom till mig. Det var på den fjärde dagen i nionde månaden av kung Darejaves fjärde regeringsår.
2 Judarna i Betel hade sänt Sareser, Regem-Melek och deras män till Herrens tempel i Jerusalem för att söka Herrens välsignelse
3 och rådgöra med prästerna om de skulle fortsätta eller inte med den fasta och de sorgedagar som de hållit under den femte månaden i många år.
4 Så här svarade Herren:
5 När ni kommer tillbaka till Betel ska ni säga till folket och alla prästerna: 'När ni under er sjuttioåriga landsflykt årligen fastade och sörjde i den femte och den sjunde månaden, var ni då verkligen uppriktiga och ville lämna era synder och vända om till mig? Nej, inte alls!
6 Och inte ens nu tänker ni på mig under era heliga fester, utan ni är bara intresserade av att festa och fira.
7 Redan för länge sedan, när Jerusalem var rikt och levde i lugn och ro och mycket folk bodde i och omkring staden, varnade profeterna dem för samma sak och förklarade att det skulle leda till katastrof.'
8-9 Detta budskap kom också från Herren till Sakarja. Säg till dem att vara ärliga och uppriktiga, att inte ta mutor och att vara barmhärtiga mot varandra.
10 Sluta upp med att förtrycka änkor och faderlösa, utlänningar och fattiga, och tänk inte ut onda planer mot varandra.
11 Era förfäder brydde sig inte om detta budskap. De satte fingrarna i öronen och vände sig bort för att slippa höra på mig.
12 Deras hjärtan blev hårda som flinta, och de var rädda att höra vad Herren, härskarornas Gud, genom sin Ande och profeterna, befallde i de lagar som uppenbarats för dem. Detta är anledningen till den vrede som Gud visade dem.
13 Jag kallade dem, men de vägrade att lyssna, och när de ropade till mig vände jag mig bort.
14 Jag skingrade dem åt alla håll till många främmande folk. Deras land blev öde, och ingen for ens därigenom. Det ljuvliga landet låg öde och härjat.
5 Jag vill påminna er om vad ni redan känner till, nämligen att Herren först räddade ett helt folk ut ur Egyptens land men sedan dödade dem som inte trodde på honom och lydde honom.
6 Jag vill också påminna er om de änglar som en gång var heliga och rena, men frivilligt började leva i synd. Gud har låst in dem i mörker i väntan på domens dag.
7 Och glöm inte Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som var fyllda av all slags ondska och där männen hade begär till andra män. De här städerna förstördes genom eld och är på det sättet en ständig påminnelse för oss om att det finns ett helvete, där syndare kommer att få sitt straff.
8 Ändå fortsätter dessa gudlösa drömmare på samma väg. De förnedrar sina egna kroppar och drar sig inte ens för att håna änglarnas makt.
9 Inte ens Mikael, en av de mäktigaste änglarna, vågade anklaga Satan eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: Det är Herrens sak att tillrättavisa dig.
10 Men dessa män hånar och förbannar sådant som de inte förstår. De bär sig åt som djur som gör precis vad de har lust till. De förstör sig själva.
11 Ve dem! De följer Kains exempel och går i Bileams fotspår. Kain mördade sin bror och Bileam gjorde vad som helst för pengar. Och liksom Kora gör de uppror mot Gud. Men precis som han kommer de också att gå under.
12 De är farliga för er, när de deltar i församlingens kärleksmåltider. De går på och stoppar i sig utan att tänka på andra. De är som moln över torra marker som lovar regn utan att ge något. De är som fruktträd utan frukt vid skördetiden, ja, de är dubbelt döda, för de är uppryckta med rötterna och väntar bara på att brännas upp.
13 Allt de lämnar efter sig är skam och vanära. De liknar det smutsiga skum som havets vilda vågor kastar upp på stränderna. De går omkring och strålar som stjärnor, men framför dem väntar det eviga mörker som Gud har förberett för dem.
14 Henok, som levde för länge sedan, en tid efter Adam, kände till dessa människor och sa om dem: Se, Herren kommer tillsammans med miljoner av sina heliga.
15 Alla människor ska föras inför honom för att dömas, och han ska ge dem en rättfärdig dom. Han ska avslöja allt det fruktansvärda som de har gjort i sitt uppror mot Gud och straffa dem.
16 Dessa människor går ständigt omkring och klagar. De är aldrig nöjda, och de gör allt möjligt ont som faller dem in. De sätter sig själva högst, och om de visar respekt för andra, är det bara för att själva dra fördel av det.
Skyldigheten att kämpa för sanningen
17 Kära vänner, kom ihåg vad vår Herres, Jesu Kristi, apostlar berättade för er.
18 De brukade säga, att det i den yttersta tiden ska komma människor, vilkas enda mål i livet är att på alla upptänkliga sätt söka egna njutningar.
19 De orsakar motsättningar och har världens ande i sig, inte den helige Ande som bor i er.
20 Ni, kära bröder, måste starkare än någonsin bygga era liv på den grund som är vår heliga tro, och be i den helige Andes styrka och kraft.
21 Håll er kvar i Guds kärlek medan ni uthålligt väntar på det eviga liv, som vår Herre Jesus Kristus i sin godhet ska ge er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®