Revised Common Lectionary (Complementary)

⁷ Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!

⁸ Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?

⁹ Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!

¹⁰ Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.

¹⁹ Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.

²⁰ Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.

²¹ Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!

²² Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.

Längtan till Guds tempel

^1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!

³ O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.

⁴ Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!

⁵ Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.

⁶ De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.

⁷ När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.

⁶ För egen del kommer jag inte att finnas här till din hjälp så länge till. Min tid är på väg att rinna ut och min dödsstund närmar sig.

⁷ Länge och intensivt har jag kämpat den goda kampen för min Herre, och i allt har jag varit trogen mot honom. Men nu är den kampen snart över, jag har sprungit mitt lopp och får vila.

⁸ En segerkrans väntar på mig i himlen. Herren, den rättfärdige domaren, ska på den stora dag då han kommer tillbaka ge mig den som ett tecken på att jag har nått målet och för alltid tillhör honom. Detta gäller inte bara mig, utan alla som med iver ser fram emot hans återkomst.

¹⁶ Första gången jag ställdes inför domstolen var det ingen här som hjälpte mig. Alla drog sig undan. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det.

¹⁷ Men Herren stod vid min sida och gav mig mod att tala en hel predikan så att människor från hela världen fick höra det glada budskapet. Och han räddade mig från dödens käftar.

¹⁸ Ja, Herren ska fortsätta att bevara mig från allt ont, tills han för mig in i sitt himmelska rike. Äran tillhör Gud i evigheternas evigheter. Amen.

Männen som bad på olika sätt

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för några som skröt med sin egen rättfärdighet och hånade alla andra:

¹⁰ Två män gick till templet för att be. En av dem var en stolt, självgod farisé. Den andre var tullindrivare och en riktig bedragare.

¹¹ Den stolte farisén sa mera för sig själv än till Gud: 'Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som den där bedragaren där borta! För jag lurar aldrig någon, jag är aldrig otrogen i mitt äktenskap,

¹² jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel av allt jag tjänar.'

¹³ Men den ohederlige tulltjänstemannen stod på avstånd och vågade inte ens lyfta sina ögon mot himlen då han bad, utan slog sig för bröstet i sin sorg och ropade: 'Gud, förbarma dig över mig, stackars syndare.'

¹⁴ Jag säger er att syndaren och inte farisén gick hem befriad från sin skuld! Den som framhäver sig själv ska förödmjukas, men den som inte gör det ska bli ärad.