Revised Common Lectionary (Complementary)

På flykt men ändå räddad

^1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

³ många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

⁴ Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

⁵ Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

⁶ Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

⁷ Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

⁸ Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

⁹ Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

¹² Det blir synd om er som bygger upp städer med pengar ni fått genom mord och rån.

¹³ Har inte Herren befallt att det som gudlösa nationer har byggt upp ska bli till aska? De arbetar så flitigt, men allt är förgäves!

¹⁴ Den tid ska komma när jorden ska vara lika full av kunskap om Herrens härlighet som havsdjupen är fulla av vatten.

¹⁵ Det blir synd om er som först slår era grannländer så att de raglar som druckna och sedan utnyttjar dem i deras nakenhet och skam.

¹⁶ Men snart ska er egen härlighet bytas ut mot skam och vanära. Nu är det er tur att dricka er druckna av Guds dom, ända tills ni raglar och faller!

¹⁷ Ni skövlade Libanons skogar, men nu ska ni själva huggas ner. Ni jagade skogens djur för nöjes skull, men nu ska ni själva drabbas av förskräckelse på grund av allt ert dödande och all er grymhet i både stad och land.

¹⁸ Vad vann ni på att tillbe dessa handgjorda avgudabilder? Vilken lögn det är att de skulle kunna ge någon hjälp! Vilka dårar ni var, som litade på sådant som ni själva hade gjort.

¹⁹ Det är sorgligt att man över huvud taget kan komma på tanken att be livlösa trägudar om räddning! Stackars dem som tror att en sten kan komma med goda råd! Hur skulle avgudar kunna föra Guds talan? De är förgyllda med silver och guld, men de har inget liv!

²⁰ Men Herren är i sitt heliga tempel. Låt hela jorden vara stilla inför honom.

Jesus rensar templet

¹² Då de lämnade Betania följande morgon kände han sig hungrig.

¹³ När de kommit ett stycke på väg fick han syn på ett fikonträd som hade slagit ut. Han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det, men det fanns bara löv. Det var nämligen alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.

¹⁴ Då sa Jesus till trädet: Du ska aldrig bära frukt igen! Och lärjungarna hörde honom säga det.

Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst

²⁰ Då de följande morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten.

²¹ Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!

^22-23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Ni måste lita på Gud helt och fullt. Och det vill jag säga er: Om ni bara tror och inte tvivlar det minsta, så kan ni säga till detta berg: 'Upp med dig och kasta dig i havet

²⁴ Det är verkligen så. Om ni tror kan ni be om vad som helst och ni ska få det!