Revised Common Lectionary (Complementary)

På flykt men ändå räddad

^1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

³ många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

⁴ Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

⁵ Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

⁶ Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

⁷ Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

⁸ Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

⁹ Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

⁵ Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.

⁶ Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.

⁷ De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.

⁸ Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.

⁹ Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.

¹⁰ De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.

¹¹ De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.

¹² Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?

¹³ Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?

¹⁴ Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!

¹⁵ Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?

¹⁶ Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!

¹⁷ Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?

Uthållighet leder till mognad

² Kära bröder, möter ni många svårigheter och prövningar? Då ska ni vara glada,

³ för när vägen är svår, får ni fler tillfällen att utveckla ert tålamod.

⁴ Se till att det växer. För när ert tålamod till sist har fått slå ut i full blom, kan ni möta vad som helst med en fulländad och stark karaktär.

⁵ Om ni vill veta Guds vilja, så gå till honom, för han kommer med glädje att ge er sin vishet. Han är alltid beredd att generöst ge av sin vishet till alla dem som ber honom om det. Han förebrår er aldrig om ni gör det.

⁶ Men när ni ber honom, ska ni vara säkra på att ni verkligen väntar er att han ska svara er, för ett tvivlande sinne är som havets vågor, som drivs hit och dit av vinden.

^7-8 Och varje beslut som ni fattar kommer då att vara osäkert, eftersom ni först vänder er åt det ena hållet och sedan åt det andra. Om ni inte ber i tro, kan ni inte vänta er att Herren ska ge er ett bestämt svar.

⁹ En kristen som inte betyder så mycket i den här världen kan glädja sig åt att han är stor i Herrens ögon,

^10-11 och den som är rik kan glädja sig åt att han själv är mer betydelsefull för Herren än all hans rikedom. Den rike kommer att vissna som en blomma, som snabbt förlorar sin skönhet i den brännande solen. Han kommer snart att dö och lämna alla sina brådskande angelägenheter efter sig.