Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren är min lycka

16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.

² Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.

³ Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.

⁴ Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.

⁵ Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,

⁶ och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.

⁸ Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.

⁹ Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.

¹⁰ Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.

¹¹ Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.

²² Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret.

²³ Mose och Aron gick in i tabernaklet, och när de kom ut igen välsignade de folket, och Herrens härlighet visade sig för hela folket.

²⁴ Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken inför Herren.

Arons söner dör i eld

10 Men Arons söner Nadab och Abihu placerade ohelgad eld i rökelsekaren, lade rökelse på elden och frambar rökelsen som ett offer inför Herren, helt i strid med vad Herren just hade befallt dem.

² Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem.

³ Då sa Mose till Aron: Detta är vad Herren menade när han sa: 'Jag ska visa mig helig bland dem som söker mig och står mig nära, och jag ska förhärligas inför allt folket.' Aron sa inte ett enda ord.

⁴ Mose skickade sedan efter Arons kusiner Misael och Elsafan, söner till Ussiel, och sa till dem: Gå och hämta era vänners förkolnade kroppar från tabernaklet och bär ut dem utanför lägret.

⁵ De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras mantlar.

⁶ Mose sa sedan till Aron och hans söner Eleasar och Itamar: Ni ska inte sörja. Låt inte ert hår vara okammat som ett tecken på sorg, och riv inte sönder era kläder! Om ni gör det, kommer Gud att döda er också, och hans vrede drabbar då hela folket. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja Nadabs och Abihus död i den fruktansvärda eld Herren sände.

⁷ Men ni får inte lämna tabernaklet, för då kommer ni att straffas med döden, för Herrens smörjelseolja är över er.De gjorde precis som Mose hade befallt.

^8-9 Sedan sa Herren till Aron: Drick aldrig vin eller starka drycker när du ska gå in i tabernaklet, för då kommer du att dö. Den regeln gäller också dina söner och deras ättlingar från generation till generation.

¹⁰ Er plikt är att vara folkets domare, att lära dem skillnaden mellan heligt och oheligt, rent och orent,

¹¹ och att undervisa om de lagar som Herren gett genom Mose.

⁵ Granska er själva. Är ni verkligen kristna? Klarar ni provet? Känner ni Kristi närvaro och kraft alltmer inom er? Eller låtsas ni bara vara kristna, medan ni i verkligheten inte alls är det?

⁶ Jag hoppas att ni kan hålla med om att jag har klarat provet och verkligen tillhör Herren.

⁷ Jag ber att ni ska leva på ett riktigt sätt, inte därför att det ska bli en fjäder i hatten för oss och bevisa att vår undervisning är riktig. Nej, vi vill att ni ska leva rätt, även om vi själva är föraktade.

⁸ Det är vår uppgift att alltid uppmuntra det som är sant och att aldrig gå emot det.

⁹ Om bara ni är starka så är vi glada över att vara svaga och föraktade. Vår högsta önskan är att ni ska bli mogna kristna.

¹⁰ Jag skriver detta till er nu och hoppas att jag inte ska behöva ta itu med er och bestraffa er när jag kommer. Jag vill hellre använda den auktoritet som Herren har gett mig till att göra er starka, inte till att straffa er.