Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud står på min sida

^1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!

⁴ Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.

⁵ Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.

⁶ Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.

⁷ Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.

⁸ Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.

⁹ Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!

¹⁰ Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.

¹¹ Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!

¹² Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,

¹³ för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!

Dåliga nyheter från Jerusalem

1 Detta är Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.När jag på vintern under den persiske kungen Artasastas tjugonde regeringsår vistades i Susans borg,

² kom Hanani, en av mina judiska bröder, på besök tillsammans med några män från Juda. Jag tog tillfället i akt att höra mig för om hur det stod till i Jerusalem.Hur har man det där hemma? frågade jag. Hur är det med de judar som återvänt härifrån?

³ De som har kommit tillbaka från fångenskapen har det svårt och är inte väl sedda, fick jag till svar. Stadsmuren är fortfarande nedriven, och dess portar uppbrända.

Nehemja ber för Israel

⁴ När jag fick höra detta, satte jag mig ner och började gråta. Under flera dagar fastade jag och sörjde och bad:

⁵ Gud, du är stor och fruktansvärd, du håller alla dina löften och är kärleksfull och trofast mot dem som älskar dig och lyder dig!

^6-7 Lyssna till min bön! Hör vad din tjänare säger! Hör hur jag natt och dag ber för ditt folk Israel. Jag bekänner att vi har syndat mot dig. Ja, jag och mitt folk har begått en hemsk synd genom att inte lyda de befallningar du gav oss genom din tjänare Mose.

⁸ Herre, kom ihåg vad du sa till honom:'Om ni syndar ska jag sprida ut er bland alla folk,

⁹ men om ni vänder tillbaka till mig och följer mina lagar, ska jag föra er tillbaka till Jerusalem, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. För Jerusalem är den plats jag har utvalt att visa min makt och härlighet.'

¹⁰ Vi är ju dina tjänare och ditt folk som du räddat genom din makt och styrka.

¹¹ Herre, hör min bön! Lyssna till dina tjänares böner, till dem som vill ära dig. Hjälp mig nu, när jag ska gå inför kungen med min begäran! Gör så att han blir vänligt inställd till vad jag säger!Jag var vid den tiden kungens munskänk och ansvarade för allt vin och andra drycker som serverades vid hans bord.

Petrus och Johannes botar en lam man

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.

² När de närmade sig templet såg de hur en man, som hade varit lam från födseln, bars längs gatan och lades bredvid den tempelport som kallades Sköna porten. Man brukade hjälpa honom med detta varje dag.

³ När Petrus och Johannes kom gående, bad han dem om pengar.

⁴ De såg uppmärksamt på honom, och sedan sa Petrus: Titta på oss!

⁵ Den lame mannen såg ivrigt på dem och väntade sig en gåva.

⁶ Men Petrus sa: Vi har inga pengar att ge dig. Men jag ska ge dig något annat! Jag befaller dig i Jesu Kristi, nasareens namn, res dig upp!

^7-8 Sedan tog Petrus den lame mannens högra hand för att resa upp honom. När han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han reste sig upp, stod stilla ett ögonblick, och började sedan gå fram och tillbaka! Därefter följde han med dem till templet, och han både gick och hoppade och lovprisade Gud.

⁹ När människorna där inne såg honom gå och hörde honom lovprisa Gud,

¹⁰ blev de förvånade. De förstod ju att det var den lame tiggaren som ofta hade suttit vid Sköna porten.