Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
14 Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.
15 Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.
16 Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.
17 Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.
18 Mitt hjärta är nära att brista. Var ska jag finna tröst i min sorg?
19 Hör hur mitt folk gråter i främmande land!Var är Herren? frågar de. Har Gud övergett oss och vår kung? Varför måste de göra mig så uppretad med sina utskurna avgudabilder och främmande gudar?
20 Skördetiden är slut, sommaren är över och vi är i fångenskap.
21 Jag gråter över mitt folks lidande. Jag står fullkomligt lamslagen och stum av sorg.
22 Finns det ingen bot att få i Gilead? Finns det ingen läkare där, som kan hjälpa? Varför gör inte Gud något? Varför hjälper han inte sitt folk?
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
40 På andra sidan sjön tog folket emot Jesus med öppna armar, för alla hade väntat på honom.
41 Då kom en man som hette Jairos, föreståndare för en synagoga, och föll ner vid Jesu fötter och bad honom komma med hem,
42 för hans enda barn, en liten tolvårs flicka, höll på att dö. Jesus följde då med Jairos.
43-44 På vägen dit trängde sig folket på honom, och i folkhopen fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. Hon närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid hans mantel. I samma ögonblick stannade blödningen.
45 Vem rörde vid mig? frågade Jesus.När alla nekade, sa Petrus: Mästare, det är ju så många som tränger på från alla håll.
46 Men Jesus sa till honom: Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att läkande kraft gick ut från mig.
47 När kvinnan förstod att Jesus visste om hennes tilltag, började hon darra och föll på knä framför honom. Hon berättade varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.
48 Dotter, sa han till henne, din tro har botat dig. Gå i frid.
49 Medan han fortfarande talade till henne kom en budbärare från Jairos hus med nyheten att den lilla flickan hade dött. Det är ingen idé att du besvärar Mästaren längre, sa han till fadern.
50 Men när Jesus hörde vad som hänt, sa han till Jairos: Var inte rädd! Tro bara, så blir allt bra!
51 När de kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans far och mor.
52 Alla grät för flickans skull, men han sa: Sluta med er gråt! Hon är inte död, hon sover bara!
53 Då hånskrattade de åt honom för de visste ju att hon hade dött.
54 Men han tog hennes hand och sa: Res på dig, min lilla vän!
55 I samma ögonblick fick hon liv igen och reste sig genast upp. Ge henne något att äta! sa han.
56 Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hänt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®