Revised Common Lectionary (Complementary)

⁸⁹ Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.

^90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.

⁹² Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.

⁹³ Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.

⁹⁴ Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.

⁹⁵ Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.

⁹⁶ Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.

¹¹ När Gemarjas son Mika hörde Baruk läsa allt som Herren hade talat,

¹² gick han ner till sekreterarens rum i palatset, där ämbetsmännen hade sammanträde. Sekreteraren Elisama var där tillsammans med Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son och alla övriga i ansvarsställning.

¹³ När Mika berättade för dem om de budskap som Baruk läste för folket,

^14-15 sände de Jehudi, Netanjas son, Selemjas sonson och Kusis sonsons son, till Baruk för att be honom komma och läsa upp budskapen för dem. Baruk kom, och han blev ombedd att sätta sig ner och börja läsa.

¹⁶ När han hade läst upp alltsammans var de mycket förskräckta. Vi måste rapportera detta för kungen, sa de.

¹⁷ Men tala först om för oss hur du har fått de här budskapen. Var det Jeremia själv som dikterade dem för dig?

¹⁸ Baruk förklarade att Jeremia hade dikterat dem ord för ord och att han själv hade skrivit ner dem med bläck i bokrullen.

¹⁹ Både du och Jeremia måste gå under jorden, sa de till Baruk. Tala inte om för en enda människa var ni finns!

²⁰ Sedan gömde de bokrullen i sekreteraren Elisamas rum och gick och berättade allt för kungen.

²¹ Kungen skickade Jehudi att hämta bokrullen. Han hämtade den hos sekreteraren Elisama och läste den för kungen i alla ämbetsmännens närvaro.

²² Kungen befann sig vid den tiden i den del av palatset som användes under vintern och satt framför en brasa, för det var ganska kallt.

²³ När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, tog kungen sin kniv och skar sönder bokrullen och kastade bit efter bit i elden, tills hela bokrullen var uppbrunnen.

^24-25 Ingen protesterade utom Elnatan, Delaja och Gemarja. De vädjade till kungen att inte bränna upp bokrullen, men han lyssnade inte. Ingen annan av kungens ämbetsmän blev upprörd över hans handlande.

²⁶ Sedan gav kungen befallning till Jerameel, en medlem av kungafamiljen, Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att gripa Baruk och Jeremia. Men Herren hade gömt dem!

Nytt förtroende

² Jag ber er att öppna era hjärtan för oss igen, för inte en enda av er har blivit orättvist behandlad av oss. Inte en enda av er har letts vilse. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon.

³ Jag säger inte detta för att gräla på er, eller för att lägga någon skuld på er. Som jag har sagt tidigare är ni för alltid i mitt hjärta, och jag lever och dör med er.

⁴ Jag har det största förtroende för er, och jag är stolt över er. Ni har verkligen uppmuntrat mig, ni har gjort mig lycklig trots allt mitt lidande.

⁵ När vi kom fram till Makedonien, fann vi ingen vila där. Runt omkring oss hade vi svårigheter av alla slag, och inom oss var vi fyllda av rädsla och oro.

⁶ Gud, som ger nytt mod åt de modlösa, uppmuntrade oss då Titus kom till oss.

⁷ Det var inte bara hans närvaro som gladde oss, utan också nyheterna som han förde med sig från den underbara tid han hade haft hos er. När han berättade för mig hur mycket ni såg fram emot mitt besök, och hur ledsna ni var över vad som hänt, så blev jag överlycklig. Nu förstår jag hur stor er lojalitet och kärlek till mig är.

⁸ Jag är inte längre ledsen över att jag skickade mitt förra brev till er, även om jag ett tag var bekymrad när jag förstod hur smärtsamt det skulle bli för er att ta del av det. Men det plågade er bara en kort tid.

⁹ Nu är jag glad att jag skickade det, inte därför att det gjorde er ont, utan därför att det fick er att vända er till Gud. Det var en rätt slags sorg ni upplevde, en sorg enligt Guds vilja, och den vållade er ingen skada.

¹⁰ Gud använder ibland sorgen i våra liv för att hjälpa oss att vända oss bort från synden och söka det eviga livet. Vi ska därför aldrig klaga över att han sänder den. Men den sorg som en människa som inte är en kristen upplever är av mänskligt slag och den leder till död.

¹¹ Se bara hur mycket gott denna sorg från Herren gjorde er. Ni ryckte inte längre bara på axlarna, utan blev allvarliga och uppriktiga och var ivriga att göra er kvitt den synd som jag skrev till er om. Ni blev skrämda av vad som hade hänt och längtade efter att jag skulle komma och hjälpa er. Ni tog genast itu med problemet och redde upp det genom att straffa den man som hade syndat. Ni har gjort allt ni kan för att rätta till det.

¹² Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle bevisa på vilken sida ni står. Det var mitt syfte, i långt högre grad än att hjälpa den man som hade syndat och hans far, som han hade syndat mot.