Revised Common Lectionary (Complementary)
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
58-59 Om du inte noga följer alla de lagar som finns nedskrivna i denna bok, och därigenom vanhedrar Herrens, din Guds, härliga och fruktansvärda namn, ska Herren sända obotliga plågor över dig och över dina barn.
60 Han ska låta alla Egyptens sjukdomar, som du var så rädd för, komma över dig och plåga landet.
61 Men det är inte allt! Herren ska låta dig drabbas av sjukdomar och plågor som inte ens är omnämnda i den här boken. Så ska det fortsätta tills du utplånats.
62 Det ska inte bli många kvar av folket, fastän ni tidigare varit lika många som stjärnorna. Allt detta kommer att ske, om ni inte lyssnar till Herren, er Gud.
63 Precis som Herren har glatt sig över er, gett er framgång och förökat er, ska han då glädjas över att få förgöra er. Ni kommer att försvinna ur landet,
64 för Herren ska sprida ut er bland alla folk, från jordens ena ända till den andra. Där ska ni tillbe hedniska gudar, som varken ni eller era förfäder tidigare känt till, gudar av trä och sten!
65 Bland dessa folk ska ni inte finna någon vila för er fot. Herren ska låta er leva i fruktan och bävan medan ni förtvivlat längtar efter er räddning.
66 Era liv ska hänga som på en tråd. Natt och dag ska ni leva i fruktan.
67 På morgonen ska ni säga: 'Om det ändå var kväll!' Och på kvällen ska ni säga: 'Om det ändå var morgon!' Skräcken ska fylla er inifrån, och när ni öppnar ögonen ska ni se den mitt framför er.
68 Då ska Herren sända er tillbaka till Egypten med fartyg, en resa som jag lovade att ni aldrig skulle behöva göra. Där kommer ni att erbjuda er själva att säljas som slavar till era fiender, men ingen ska finnas som vill köpa er.
Mose bekräftar förbundet med Herren
29 Det var på Moabs slätter som Herren gav Mose dessa föreskrifter som tillägg till det förbund han ingick med Israels folk vid berget Horeb.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®