Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud välsignar den som lever för honom

112 Halleluja, prisa Herren! Alla som fruktar honom och litar på honom får välsignelser som inte kan uttryckas i ord. Ja, den människa är lycklig, som med glädje lever efter hans befallningar.

² Hans barn kommer att hedras överallt, för sönerna till goda människor får på ett särskilt sätt del av Guds gåvor.

³ Själv ska han bli rik, och allt det goda han gör kommer aldrig att glömmas.

⁴ Ja, även i de mörka stunderna kommer ljus att bryta fram för den som är god och barmhärtig.

⁵ Allt går väl för den som är vänlig och gärna hjälper den som är fattig och som rättar sig efter Guds bud i allt han gör.

⁶ Ingenting får en sådan människa på fall, och han kommer att göra ett djupt intryck på alla.

⁷ Han är inte rädd för dåliga nyheter och lever inte heller i fruktan för vad som kan hända. Han är övertygad om att Herren kommer att ta hand om honom.

⁸ Inte heller låter han sig skrämmas, för han vet att han kommer att besegra sina fiender.

⁹ Han är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek. Han får inflytande och blir respekterad.

¹⁰ De ogudaktiga kommer att bli rasande och skära tänder när de ser allt detta. De smyger bort då de inser att alla deras drömmar går upp i rök.

Brott mot äktenskapslagarna

^13-14 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten anklagar henne för att redan ha varit tillsammans med en man och skvallrar om henne och säger: 'Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne

¹⁵ får hennes föräldrar bära fram bevis på hennes oskuld inför domarna i staden.

¹⁶ Så här ska fadern säga till dem: 'Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen. Nu stöter han bort henne

^17-18 och kommer med skamliga beskyllningar och påstår att hon inte var oskuld när de gifte sig. Men här är beviset! Titta på blodfläcken på bröllopslakanet!' Då ska domarna bestraffa mannen.

¹⁹ Han ska böta hundra siklar silver till flickans far för falska anklagelser mot en ung flicka, som därigenom fått dåligt rykte. Hon ska förbli hans fru, och han får aldrig skilja sig från henne.

²⁰ Men om mannens anklagelser är sanna,

²¹ ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds. Hon har orenat Israel genom sitt uppenbara brott medan hon bott hemma hos sina föräldrar. En sådan synd måste rensas bort från er.

²² Om en man ligger med en annan mans hustru, ska både mannen och kvinnan dö. Du måste hålla det onda borta från dig.

^23-24 Om en man innanför stadsmuren träffar på en flicka som ska gifta sig med en annan man, och de ligger med varandra, ska de båda föras utanför stadens portar och stenas till döds. Flickan ska stenas därför att hon inte ropade på hjälp och mannen därför att han låg med en annan mans fästmö.

^25-27 På så sätt ska du minska brotten bland folket. Men om samma sak händer ute på fälten, ska bara mannen dö. Flickan är lika oskyldig som en mördares offer. Man kan nämligen anta att hon har ropat på hjälp, men att ingen hört henne.

^28-29 Om en man våldtar en flicka som inte är förlovad och han blir avslöjad, måste han betala ersättning till flickans far och sedan gifta sig med henne. Han kan sedan aldrig skilja sig från henne.

³⁰ En man ska inte ta sin fars änka till hustru, eftersom hon har tillhört hans far.

Frågor om äktenskapet

7 Nu kommer vi till de frågor ni ställde i ert brev. Mitt svar lyder: om ni inte gifter er så är det bra.

² Men oftast är det bäst att vara gift och att varje man har sin egen hustru och att varje kvinna har sin egen man, annars kan ni falla i synd.

³ Mannen bör ge sin hustru allt som tillhör hennes rätt som gift kvinna, och hustrun bör göra detsamma för sin man.

⁴ En kvinna som gifter sig har nämligen inte längre total bestämmanderätt över sin egen kropp, för hennes man har då också rätt till den. Och på samma sätt har mannen inte full rätt till sin egen kropp, för den tillhör också hans hustru.

⁵ Vägra därför inte varandra dessa rättigheter. Det enda undantaget till denna regel är om man och hustru vill hålla sig ifrån varandra under en viss tid, för att mera ostört ägna sig åt bönen. Sedan bör de vara tillsammans igen, så att Satan inte får tillfälle att fresta dem på grund av deras brist på självbehärskning.

⁶ Jag säger inte att ni måste ingå äktenskap, men ni får gärna göra det om ni så vill.

⁷ Jag önskar att alla kunde klara sig utan att gifta sig, och leva som jag gör. Men vi är inte alla lika. Gud ger en del gåvan att vara äkta män eller att vara hustrur, andra ger han gåvan att vara lyckligt ogifta.

⁸ Därför säger jag till er som inte är gifta och till änkorna att det är bättre att förbli ogift om ni kan det, precis som jag är.

⁹ Men om ni inte kan det, så gift er. Det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.