Revised Common Lectionary (Complementary)

⁷ Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.

^8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.

¹⁰ Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.

¹¹ De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.

¹² De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.

¹³ Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om

¹⁴ och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.

Jetro ger Mose ett vist råd

¹³ Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.

¹⁴ När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp.

^15-16 Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja, svarade Mose sin svärfar. Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall.

¹⁷ Det där är inte bra! förklarade svärfadern.

¹⁸ Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.

^19-20 Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.

²¹ Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.

²² Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.

²³ Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret.

²⁴ Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.

²⁵ Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.

²⁶ De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.

²⁷ Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.

¹³ När rådet såg hur frimodiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga arbetare utan högre bildning, blev de förvånade. De förstod nu vad gemenskapen med Jesus hade betytt för dem.

¹⁴ Och rådet kunde knappast ifrågasätta undret, eftersom mannen som de hade botat stod bredvid dem.

¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen för att rådgöra med varandra.

¹⁶ Vad ska vi göra med de här männen? frågade de varandra. Vi kan inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner till det.

¹⁷ Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de gör något sådant en gång till, så kommer det att gå illa för dem.

¹⁸ Därefter kallade de in dem igen och befallde dem att aldrig mer tala om Jesus.

¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: Är det rätt att lyda er i stället för Gud?

²⁰ Vi kan inte låta bli att tala om allt det underbara vi såg Jesus göra och hörde honom säga.

²¹ Rådet varnade dem då en gång till. Men till sist lät de dem gå, eftersom de inte visste hur de skulle straffa dem utan att det ledde till oroligheter. Alla lovprisade nämligen Gud för det underbara som hade hänt.

²² En man hade blivit botad efter att ha varit lam i fyrtio år.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart de var fria sökte Petrus och Johannes upp de andra lärjungarna och berättade för dem vad rådet hade sagt.

²⁴ Sedan förenade sig alla de troende i denna bön:Herre, du har skapat himlen och jorden och havet och allt som är i det.

^25-26 Du talade för länge sedan genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa genom den helige Ande: 'Varför rasar hedningarna mot Herren, och varför planerar de dåraktiga folken sina sammansvärjningar mot den allsmäktige Guden? Jordens kungar förenar sig för att kämpa mot honom, mot hans smorde Son!'

²⁷ Det är vad som händer här i staden just nu. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus och alla romarna, och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot Jesus, din smorde Son, din helige tjänare.

²⁸ De låter sig inte hejdas av något. Du har redan sagt att detta skulle ske.

²⁹ Och nu, Herre, hör deras hotelser och hjälp oss som tror på dig att föra vittnesbördet vidare.

³⁰ Visa din makt och låt helanden och under ske i din helige tjänare Jesu namn.

³¹ Efter denna bön skakade huset där de var samlade, och de fylldes alla av den helige Ande och predikade Guds ord med frimodighet.