Revised Common Lectionary (Complementary)
Herre, straffa mig inte längre
1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!
3 Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,
4 för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?
5 Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.
6 När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!
7 Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.
8 Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.
9 Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar
10 och kommer att svara på alla mina böner.
11 Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.
16 Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.
17 Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.
18 Hela natten igenom kastar jag mig av och an.
19 Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.
20 Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.
21 Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.
22 Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.
23 Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.
24 Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.
25 Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!
26 Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.
27 Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.
28-29 Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.
30 Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.
31 Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.
Jesus botar en regeringstjänstemans son
46-47 Under vandringen genom Galileen kom han till staden Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En regeringstjänsteman, som bodde i staden Kafarnaum, hade en son som var svårt sjuk. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen och var på väg genom Galileen gick han till Kana. Där träffade han Jesus och han bad honom följa med till Kafarnaum och bota pojken som låg döende.
48 Jesus frågade: Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?
49 Men mannen bad: Herre, kom med innan min pojke dör.
50 Då sa Jesus till honom: Gå hem igen. Din son är botad. Mannen trodde på vad Jesus sa och begav sig hem.
51 Medan han var på väg möttes han av några av sina tjänare med nyheten att allt var väl och att pojken hade blivit frisk.
52 Han frågade dem då när han hade börjat må bättre. De svarade: I går eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.
53 Då förstod fadern att det hänt i samma ögonblick som Jesus hade sagt till honom: Din son är botad. Och regeringstjänstemannen och hela hans familj blev övertygade om att Jesus var Messias.
54 Detta var det andra under Jesus gjorde i Galileen sedan han hade kommit dit från Judeen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®