Revised Common Lectionary (Complementary)

Herre, straffa mig inte längre

^1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!

³ Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,

⁴ för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?

⁵ Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.

⁶ När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!

⁷ Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.

⁸ Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.

⁹ Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar

¹⁰ och kommer att svara på alla mina böner.

¹¹ Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.

Några spetälska män tar en risk

³ Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten, och de funderade: Varför ska vi bara sitta här tills vi dör?

⁴ Inne i staden kommer vi att svälta ihjäl och här är det inte ett dugg bättre. Därför kan vi ju lika gärna gå över till arameerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.

⁵ I skymningen gick de ut till fiendens läger, men det fanns ingen där!

⁶ Herren hade nämligen låtit arameerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. Kungen i Israel har lejt hetiterna och egyptierna för att anfalla oss, ropade de.

⁷ De hade flytt i panik den natten och lämnat sina tält, hästar, åsnor och allt annat efter sig, precis som det stod.

⁸ När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i tält efter tält och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde,

⁹ men till slut sa de till varandra: Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med underbara nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går tillbaka och talar om vad som har hänt!

¹⁰ De återvände till staden och berättade för vakten vad som hade hänt, att de hade kommit ut till lägret och att de inte sett en levande varelse. Jo, hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut, men inte en människa hade synts till.

¹⁴ Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.

¹⁵ Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.

¹⁶ När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?

¹⁷ Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.

¹⁸ Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.

¹⁹ Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.

²⁰ Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.

²¹ Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!

²² Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?

²³ Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?

²⁴ Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.

²⁵ Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.

²⁶ Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.

²⁷ Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.

²⁸ Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.

²⁹ I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?

³⁰ Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?

³¹ Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.

³² Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.

³³ Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.

Råd för gudstjänsten

^1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.