Revised Common Lectionary (Complementary)
46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!
47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.
50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.
51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.
52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.
55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.
19-20 Nästa morgon var hela familjen tidigt uppe och gick till tabernaklet för att tillbe Herren än en gång. De återvände sedan hem till Rama. När Elkana låg med Hanna kom Herren ihåg hennes bön, och hon blev med barn och födde en son. Hon kallade honom Samuel, som betyder 'utbedd av Gud
Hanna uppfyller sitt löfte till Gud
21-22 Nästa gång det var dags för det årliga offret reste Elkana, Peninna och barnen till tabernaklet utan Hanna, för hon ville vänta. Låt mig amma barnet en tid, så ska jag sedan ta honom till tabernaklet och lämna honom där, bad hon.
23 Elkana samtyckte och sa: Ja, vi gör det som du tycker är bäst, bara Herrens vilja får ske.Därför stannade hon hemma tills hon slutat amma barnet.
24 Sedan tog hon honom till tabernaklet i Silo, fastän han fortfarande var mycket liten. Hon tog också med sig en tre år gammal tjur som offer, och en säck vete och lite vin.
25 De slaktade tjuren, och sedan förde de pojken till Eli.
26 Min herre, kommer du ihåg mig? frågade Hanna honom. Jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren!
27 Jag bad honom ge mig denne pojke, och Herren har svarat på min bön.
28 Så länge han lever tillhör han Herren. Hon lämnade Samuel hos Eli och bad och prisade sedan Herren.
Kristus är översteprästen i det nya förbundet
8 Vi säger alltså att Kristus, vars prästtjänst vi just har beskrivit, är vår överstepräst, och att han har hedersplatsen i himlen närmast Gud själv.
2 Han tjänar i det tempel som är den enda egentliga platsen för gudstjänst, och som är ett himmelskt tält uppsatt av Herren själv och inte byggt av människor.
3 Eftersom varje överstepräst är tillsatt för att bära fram gåvor och offer, måste också Kristus ge något.
4 Det offer som han ger är mycket större än det offer som de judiska prästerna någonsin gav. Men trots detta skulle han inte ens ha varit präst, om han levde här på jorden, för här följer prästerna det gamla judiska offersystemet.
5 Deras tjänst sker i en jordisk avbild av det verkliga tältet i himlen. När därför Mose skulle resa gudstjänsttältet i öknen befallde Gud honom att exakt följa mönstret till det himmelska tält som han visade honom på berget Sinai.
6 Men Kristus har fått en mycket viktigare uppgift än de som tjänar under de gamla lagarna. Det nya förbundet som han förmedlar till oss från Gud innehåller mycket större löften.
7 Om det gamla förbundet hade fungerat hade det inte funnits behov av att ersätta det med ett annat.
8 Men Gud själv såg bristen i det gamla systemet, för han sa: Det ska komma en dag när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och Judas folk.
9 Det ska inte likna det gamla som jag gav till deras förfäder när jag ledde dem ut ur Egyptens land. De höll inte sin del av överenskommelsen, och därför vände jag mig ifrån dem.
10 Men detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk, säger Herren: Mina lagar ska styra deras tänkande och handlande. Jag ska inte skriva dem på stentavlor som förut, utan i deras sinnen, så att de alltid i sitt inre vet vad jag vill att de ska göra, utan att jag ens behöver säga det till dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk, som väljer att göra min vilja.
11 Och ingen ska behöva säga till sin vän eller granne eller bror: 'Du borde också lära känna Herren
12 Och jag ska förlåta dem all deras olydnad, och jag ska inte längre komma ihåg deras synder.
13 När Gud talar om dessa nya löften och detta nya förbund understryker han att det gamla nu har överlevt sig själv, och det som är gammalt och föråldrat ska snart försvinna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®