Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren är god mot sitt folk

106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.

² Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?

³ Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.

⁴ Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!

⁵ Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.

⁶ Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.

⁷ De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.

⁸ Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.

⁹ Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!

¹⁰ På så sätt räddade du dem från deras fiender.

¹¹ Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.

¹² Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.

Herren ska hjälpa Israel

41 Var tysta och lyssna till mig, ni länder bortom havet! Kom nu alla länder med era svar. Kom hit och tala. Låt oss komma inför rätta tillsammans.

² Vem har satt honom i rörelse, han som kommer österifrån, som segrar vid varje steg han tar? Vem är det, om inte Herren? Herren har låtit honom segra över många folk och tillåtit honom trampa kungar under sina fötter och döda hela arméer med svärd.

³ Gud låter honom förfölja dem och dra vidare på nya vägar.

⁴ Vem har kunnat göra något sådant generation efter generation? Det är jag, Herren, den förste och den siste. Det är bara jag som kan göra något sådant.

⁵ Länderna bortom havet ser på detta med skräck. Väldiga riken darrar och förbereder sig för krig.

⁶ Var och en försöker intala mod i sin nästa och säger: Var inte rädd! Han kommer inte att segra.

⁷ Men de skyndar sig att göra en ny avgud. Träsnidaren skyndar på guldsmeden, och den som gjuter hjälper till vid städet. Det här blir bra, säger de till varandra. Noggrant sätter de ihop delarna och ställer den på plats, så att den inte ska falla omkull!

⁸ Men du, Israel, är mitt utvalda folk. Du är Abrahams familj, och han var min vän.

⁹ Jag har kallat dig tillbaka från jordens ändar och sagt att du ska tjäna bara mig, för jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig.

¹⁰ Frukta inte, för jag är med dig! Var inte förskräckt! Jag är din Gud. Jag ska ge dig styrka. Jag ska hjälpa dig. Jag ska uppehålla dig med min segrande högra hand.

¹¹ Titta, hur alla dina arga fiender är förvirrade och förskingrade! Alla som står emot dig kommer att dö.

¹² Förgäves ska du leta efter dem, de ska försvinna allesammans.

¹³ Jag håller dig vid din högra hand. Jag är Herren, din Gud, och jag säger till dig att du inte ska vara rädd. Jag är här för att hjälpa dig.

Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst

18 Vid den tiden kom lärjungarna till Jesus för att fråga vem som egentligen var störst i himmelriket.

² Jesus bad då ett litet barn komma fram och lät sedan den lille slå sig ner bland dem

³ och sa: Om ni inte vänder er från era synder till Gud och blir som små barn, kommer ni aldrig in i himmelriket.

⁴ Därför, den som gör sig liten och ringa som det här barnet, är den störste i himmelriket.

⁵ Och den av er som tar emot ett sådant litet barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.