Revised Common Lectionary (Complementary)
9 där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.10 Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.
11 Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.
12 Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.
13 När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.Då hördes på nytt en röst, som frågade: Vad gör du här, Elia?
14 Han svarade än en gång: Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också.
15 Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken, sa Herren till honom. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.
16 Sedan ska du smörja Nimsis son Jehu till kung över Israel, och Elisa, som är son till Safat från Abel-Mehola, till att efterträda dig som min profet.
17 Den som flyr från Hasael ska dödas av Jehu, och den som flyr från Jehu ska dödas av Elisa.
18 Och det finns faktiskt 7.000 män i Israel som aldrig har böjt sig för Baal och tillbett honom!
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
5 För Mose sa att bara om en människa kan vara fullkomligt god och hålla ut mot frestelsen hela sitt liv och aldrig synda en enda gång, endast då kan hon bli frälst.
6 Men frälsningen av tro innebär att du inte behöver söka i himlen för att finna Kristus och ta honom hit ner för att hjälpa dig.
7 Du behöver inte heller leta bland de döda för att föra Kristus tillbaka till livet.
8 Nej, den frälsning genom tron på Kristus som vi predikar är redan inom räckhåll för var och en av oss. Du behöver bara säga ett ord eller tänka en tanke.
9 För om du öppnar munnen och bekänner att Jesus är Herre, och litar på att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du frälst.
10 Det är genom denna tro som en människa blir frikänd inför Gud, och genom att bekänna sin tro i ord, blir hon frälst.
11 För Skrifterna säger oss att ingen som tror på Kristus kommer någonsin att bli besviken.
12 Judar och andra är lika i detta avseende, de har alla samme Herre, som generöst ger sina rikedomar till alla som ber honom om det.
13 Ja, var och en som vänder sig till Herren och ber honom om det ska bli frälst.
14 Men hur ska de kunna be honom om hjälp, om de inte tror på honom? Och hur kan de tro på honom, om de aldrig har hört om honom? Och hur kan de höra om honom, om ingen berättar något för dem?
15 Och hur kan någon gå och berätta det för dem, om ingen sänder honom? Det är det som Skrifterna menar när de säger: Hur underbara är inte deras fotsteg som predikar evangeliet om frid med Gud, och som för med sig hälsningar om goda ting. Med andra ord: Hur välkomna är inte de som predikar Guds goda nyheter!
Jesus går på vattnet
22 Omedelbart därefter bad Jesus lärjungarna att sätta sig i båten och fara över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.
23-24 Sedan gick han upp på ett berg för att be. Så blev det natt, och ute på sjön råkade lärjungarna i svårigheter. Det blåste upp, och de hade all möda att se till så att båten inte kantrade.
25 Omkring klockan fyra på morgonen kom Jesus till dem, gående på vattnet!
26 De skrek av skräck, för de trodde det var ett spöke.
27 Men Jesus talade genast till dem och sa: Var inte rädda! Det är jag!
28 Då ropade Petrus till honom: Herre, om det verkligen är du, så låt mig få komma till dig på vattnet.
29 Javisst, sa Jesus. Kom!Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.
30 Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka.Rädda mig, Herre! skrek han.
31 Genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom. Är din tro så liten, sa Jesus, varför tvivlade du?
32 Och när de klivit i båten lade sig vinden.
33 Och de andra som satt där i båten föll då ner för honom och sa: Du måste vara Guds Son!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®