Revised Common Lectionary (Complementary)

Övergiven, men inte besegrad

^1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.

³ Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.

⁴ Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!

⁵ Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.

¹⁹ där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.

²⁰ Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.

²¹ Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.

²² Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.

²³ Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.

²⁴ Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.

Förbundet förnyas

24 Sedan sa Herren till Mose: Kom hit upp tillsammans med Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel. Alla utom Mose, ska tillbe på avstånd.

² Mose ensam ska komma nära Herren, och kom ihåg att ingen av det övriga folket får komma upp på berget.

³ Mose meddelade folket alla de lagar och föreskrifter som Gud hade gett honom, och hela folket svarade med en mun: Vi ska lyda alla dessa lagar.

⁴ Mose skrev ner lagarna, och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Det fanns tolv pelare runt altaret, som representerade de tolv stammarna i Israel.

⁵ Därefter skickade han några unga män att frambära brännoffer och tackoffer till Herren.

⁶ Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.

⁷ Han läste för folket ur boken han hade skrivit, förbundsboken som innehöll Guds befallningar och lagar. Och folket sa ännu en gång: Vi lovar att lyda och följa dessa lagar och föreskrifter.

⁸ Då tog Mose blod från skålarna och stänkte på folket och sa: Detta blod bekräftar och beseglar det förbund Herren har ingått med er genom att han gett er de här lagarna.

Ingen kan undgå att bryta mot Guds lag

¹⁷ Ni judar tror att allt är väl mellan er och Gud, därför att han gav er sina lagar. Ni skryter med att ni står Gud särskilt nära.

¹⁸ Ni säger att ni vet vad han vill. Ni menar att ni kan skilja mellan rätt och orätt, därför att ni har blivit undervisade i hans lagar sedan ni var unga.

¹⁹ Ni är så säkra på Guds väg att ni kan peka ut den för en blind och ni tror er vara ett ljus för dem som gått vilse i mörkret.

²⁰ Ni tycker att ni kan undervisa dem som ännu inte har förstått detta, och till och med lära barnen om Guds vägar, för ni känner verkligen hans lagar och vet att de är fulla av kunskap och sanning.

²¹ Ja, ni undervisar andra, men varför inte er själva? Ni säger till andra att de inte ska stjäla, men stjäl inte ni?

²² Ni säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är inte ni det? Ni säger: Be inte till avgudar, men ni gör själva pengarna till er gud!

²³ Ni är stolta över att känna till Guds lag, men ni vanhedrar honom genom att bryta den.

²⁴ Inte att undra på att Skrifterna säger att världen talar illa om Gud för er skull.

²⁵ Ni har en fördel i att vara judar om ni lyder Guds lagar, men om ni inte gör det, så är ni inte bättre lottade än vem som helst som inte är omskuren.

²⁶ Och om en sådan, som utan att veta vad omskärelsen innebär, lyder Guds lagar, kommer då inte Gud att ge honom alla de rättigheter och den heder han har tänkt att ge åt judarna?

²⁷ En dag kommer andra folk att döma er judar, som känner till så mycket om Gud och har hans löften, men inte lyder hans lagar.

²⁸ Sann jude blir man inte bara av att vara född av judiska föräldrar eller av att genomgå den judiska invigningsceremoni som kallas omskärelse.

²⁹ Nej, en verklig jude är den som har ett rent samvete inför Gud. Vilken människa som helst kan se om någon är omskuren genom ett ingrepp på kroppen, men det är bara Gud som kan se vilka som har tillåtit honom att göra ett ingrepp i deras inre. Gud söker inte efter dem som skär i sina kroppar för att kunna kallas omskurna, utan han söker efter människor med ett förvandlat sinne. Var och en som har upplevt den förvandlingen i sitt liv kommer att få beröm av Gud, även om han inte får det av er.