Revised Common Lectionary (Complementary)

Stilla förtröstan

131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.

² Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.

³ Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.

Lita inte på Egypten

31 Ve över dem som far till Egypten för att få hjälp och litar på deras många hästar och vagnar i stället för att vända sig till den Helige i Israel och fråga honom om råd.

² Det är hos honom visheten finns, och han kommer att sända olycka över sitt olydiga folk. Han kommer att vända sig emot dem för allt ont de har gjort, och han kommer också att förgöra deras bundsförvanter.

³ Egyptierna är bara människor och inga gudar! Deras hästar är av kött och blod och inte några övernaturliga varelser! När Herren sträcker ut sin hand mot dem, kommer de att falla tillsammans med dem som de försöker hjälpa. Tillsammans kommer de att gå under.

^4-5 Men detta har Herren låtit mig veta: När ett lejon ryter över sitt slagna byte, bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik. Det fortsätter oberört att äta av det. På samma sätt ska Herren strida på Sions berg. Man ska inte kunna skrämma bort honom! Han, härskarornas Gud, ska sväva över Jerusalem som en fågel vakar över sitt bo, och han ska försvara staden och befria den.

⁶ Därför bör ni som tillhör mitt folk, och som är upproriska, vända om till Gud.

⁷ Jag vet att den dagen ska komma, när ni alla ska kasta bort era avgudar av guld och silver, som ni har gjort i er synd.

⁸ Och assyrierna kommer att förgöras, men inte av människor. Guds svärd ska slå ner dem. De starka, unga assyrierna kommer att föras bort som slavar.

⁹ Deras fästen ska falla och deras anförare ska darra av fruktan och fly, när de ser Israels stridsfanor, säger Herren. Guds eld ska brinna klart i Jerusalem.

Jesus beskylls för att stå i förbund med djävulen

¹⁴ En gång drev Jesus ut en ond ande ur en man. Anden hade gjort honom stum. Mannen fick nu sin talförmåga tillbaka och folket häpnade.

¹⁵ Men några sa: Inte undra på att han kan driva ut andar. Han får sin kraft från Satan, de onda andarnas kung!

¹⁶ Och några andra som spionerade på honom, krävde att han skulle göra ett tecken på himlen som bevis på att han handlade i Guds namn.

¹⁷ Han förstod vad de tänkte, och därför sa han: Ni vet ju att ett rike faller sönder och slutligen går under när flera makthavare kämpar om makten. Likadant är det med ett hem där man strider och grälar med varandra.

¹⁸ Om därför det ni säger är sant, att Satan ger mig kraft att driva ut hans onda andar, hur kan då hans rike överleva?

¹⁹ Och om jag får kraft av Satan, hur är det då med dem bland er som driver ut onda andar? Fråga dem om ni har rätt!

²⁰ Men om jag driver ut onda andar med Guds kraft, så bevisar det att Guds rike har kommit.

²¹ För när Satan bevakar sitt palats, stark och beväpnad till tänderna, så är det tryggt

²² tills någon som är starkare och har ännu bättre vapen anfaller och besegrar honom och tar ifrån honom hans vapen och tillhörigheter.

²³ Den som inte är för mig, är emot mig. Och om han inte hjälper mig, så skadar han min sak.