Revised Common Lectionary (Complementary)

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

Kain mördar Abel

4 Sedan låg Adam med sin hustru Eva, och hon blev med barn och födde en son som fick namnet Kain, som betyder jag har skapat. Hon sa nämligen: Med Guds hjälp har jag skapat en människa!

² Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare.

³ När skördetiden kom tog Kain en del av sin skörd och gav som gåva till Herren,

⁴ och Abel tog de feta köttstyckena från sina bästa lamm och gav dem till Herren. Herren tog emot Abels offer,

⁵ men inte Kains. Detta gjorde Kain både arg och besviken, och hans ansikte blev mörkt av vrede.

⁶ Varför är du så arg? frågade Herren. Varför är ditt ansikte så mörkt av vrede?

⁷ Det kan lysa av glädje, om du gör det du bör göra! Men om du vägrar att lyda, så var på din vakt! Synden väntar på att anfalla dig och vill förgöra dig, men du kan besegra den!

⁸ En dag föreslog Kain sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.

⁹ Strax därefter frågade Herren Kain: Var är din bror? Var är Abel? Hur ska jag kunna veta det? sa Kain. Ska jag hålla reda på honom?

¹⁰ Men Herren sa: Din brors blod ropar till mig från marken. Vad har du gjort?

¹¹ Från och med nu är du bortvisad från denna mark, som du har befläckat med din brors blod.

¹² Den kommer inte längre att ge dig några skördar, hur du än arbetar med den! Från och med nu ska du vara hemlös och fredlös och irra från plats till plats.

¹³ Kain svarade Herren: Mitt straff är större än jag kan bära,

¹⁴ för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en landsflyktig vandrare. Alla som ser mig kommer att försöka döda mig.

¹⁵ Då svarade Herren: De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det. Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom.

¹⁶ Kain gick sedan bort ifrån Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Jesus är vår överstepräst

¹⁴ Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.

¹⁵ Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.

¹⁶ Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.

^1-3 En judisk överstepräst är bara en människa som alla andra, men han är utvald att vara talesman för alla andra människor i deras förhållande till Gud. Han bär fram gåvor och offer till Gud. Eftersom han själv är människa kan han visa förståelse för och ha medkänsla med dem som inte har förstått Guds lagar och misslyckats. Han är också svag, precis som de, och han förstår mycket väl deras problem. Alltså offrar han djur inför Gud för att sona både folkets och sina egna synder.

⁴ Man bör också komma ihåg att ingen av sig själv kan uppnå värdigheten av att bli överstepräst. Han måste bli kallad av Gud till denna uppgift, på samma sätt som Gud utvalde Aron.

⁵ Det är därför som inte heller Kristus själv gjorde sig till överstepräst. Nej, han blev utvald av Gud som sa till honom: Min Son, i dag har jag hedrat dig.

⁶ Och en annan gång sa Gud till honom: Du har blivit utvald till att vara präst för evigt, med samma ställning som Melkisedek.

⁷ Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.

⁸ Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.

⁹ Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.

¹⁰ Kom ihåg att Gud hade utvalt honom att vara en överstepräst med samma ställning som Melkisedek.