Revised Common Lectionary (Complementary)
7 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.
8 Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.
148 Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.
2 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.
3 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.
4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.
5 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.
6 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.
7 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,
9 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,
10 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,
11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,
12 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.
13 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.
14 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk -- ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!
10 Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.
11 Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;
12 han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig»;
13 så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig.»
14 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen,
15 och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.
16 Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.
17 Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.
18 Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
13 Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.»
14 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten.
15 Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: »Ut ur Egypten kallade jag min son.»
16 När Herodes nu såg att han hade blivit gäckad av de vise männen, blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade fått genom att utfråga de vise männen.
17 Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade:
18 »Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken jämmer; det var Rakel som begrät sina barn, och hon ville icke låta trösta sig, eftersom de icke mer voro till.»
19 Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel for Josef, i Egypten,
20 och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv äro nu döda.»
21 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom så till Israels land.
22 Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och på grund av en uppenbarelse i drömmen drog han bort till Galileens bygder.
23 Och när han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasaré.