Revised Common Lectionary (Complementary)
113 Halleluja! Loven, I HERRENS tjänare, loven HERRENS namn.
2 Välsignat vare HERRENS namn från nu och till evig tid.
3 Från solens uppgång ända till dess nedgång vare HERRENS namn högtlovat.
4 HERREN är hög över alla folk, hans ära når över himmelen.
5 Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud, han som sitter så högt,
6 han som ser ned så djupt -- ja, vem i himmelen och på jorden?
7 Han som upprättar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn,
8 för att sätta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar;
9 han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn! Halleluja!
23 Du skall icke utsprida falskt rykte; åt den som har en orätt sak skall du icke giva ditt bistånd genom att bliva ett orättfärdigt vittne.
2 Du skall icke följa med hopen i vad ont är, eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten.
3 Du skall icke vara partisk för den ringe i någon hans sak.
4 Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, så skall du föra djuret tillbaka till honom.
5 Om du ser din oväns åsna ligga dignad under sin börda, så skall du ingalunda lämna mannen ohulpen, utan hjälpa honom att lösa av bördan.
6 Du skall icke i någon sak vränga rätten för den fattige som du har hos dig.
7 Du skall hålla dig fjärran ifrån orätt sak; du skall icke dräpa den som är oskyldig och har rätt, ty jag skall icke giva rätt åt någon som är skyldig.
8 Du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda de seende och förvrida de rättfärdigas sak.
9 En främling skall du icke förtrycka; I veten ju huru främlingen känner det, eftersom I själva haven varit främlingar i Egyptens land.
3 Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen?
2 Jo, ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord.
3 Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då deras trolöshet göra Guds trofasthet om intet?
4 Bort det! Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock »var människa är en lögnare». Så är ju skrivet: »På det att du må finnas rättfärdig i dina ord och få rätt, när man sätter sig till doms över dig.»
5 Men är det nu så, att vår orättfärdighet tjänar till att bevisa Guds rättfärdighet, vad skola vi då säga? Kan väl Gud, han som låter vredesdomen drabba, vara orättfärdig? (Jag talar såsom vore det fråga om en människa.)
6 Bort det! Huru skulle Gud då kunna döma världen?
7 Och å andra sidan, om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet ännu mer har trätt i dagen, honom till ära, varför skall då jag likväl dömas såsom syndare?
8 Och varför skulle vi icke »göra vad ont är, för att gott måtte komma därav», såsom man, för att smäda oss, påstår att vi göra, och såsom några föregiva att vi lära? -- Sådana få med rätta sin dom.