Revised Common Lectionary (Complementary)
15 (A) Jag går min väg,
jag återvänder till min boning
tills de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden ska de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 (B) ”Kom, låt oss vända om till Herren!
För han har rivit oss,
han ska också hela oss.
Han har slagit oss,
han ska också förbinda oss.
2 (C) Efter två dagar gör han oss
levande igen,
på tredje dagen låter han oss
uppstå,[a]
så att vi får leva
inför hans ansikte.
3 (D) Låt oss lära känna Herren,
låt oss sträva efter att
lära känna honom.
Han ska träda fram
lika visst som gryningen
och komma till oss som ett regn,
som ett vårregn
som vattnar jorden.”
4 (E) Vad ska jag göra med dig, Efraim?
Vad ska jag göra med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondiset,
som dagg som fort försvinner.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag går till rätta med dig,
dina brännoffer är ständigt
inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar från ditt hus
eller bockar från dina fållor,
10 för skogens alla djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen[a],
allt som rör sig på marken är mitt.
12 (A) Om jag vore hungrig
skulle jag inte säga det till dig,
för världen är min
med allt vad den rymmer.
13 (B) Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 (C) Nej, offra lovets offer till Gud,
uppfyll dina löften
till den Högste
15 (D) och ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig,
och du ska ära mig."
Abraham och löftet
13 (A) Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 (B) Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.
16 (C) Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 (D) som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.[a]
18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så[b] far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.[c] 19 (E) Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 (F) Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 (G) fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 (H) Därför räknades det honom till rättfärdighet.
23 (I) Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 (J) utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 (K) han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
Jesus kallar Matteus
9 (A) Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus[a] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom.
10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska[b] som behöver läkare, utan de sjuka. 13 (B) Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer[c]. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Jesus uppväcker Jairus dotter
18 (A) Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.
20 Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen[a] på hans mantel, 21 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."[b] 22 Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.
23 (B) När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, 24 sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. 26 Och ryktet om detta gick ut i hela det området.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation