Revised Common Lectionary (Complementary)

En bön mitt I förtvivlan

^1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!

³ Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?

⁴ Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.

⁵ Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.

⁶ Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.

⁷ Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.

⁸ Han ska själv befria Israel från all dess synd.

Hiskia återinför påskfirandet

30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.

^2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.

⁴ Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.

⁵ De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.

⁶ Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.

⁷ Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!

⁸ Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!

⁹ Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.

¹⁰ Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!

¹¹ Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.

¹² Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.

¹⁰ Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.

¹¹ Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.

¹² Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.

¹³ Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.

¹⁴ Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.