Revised Common Lectionary (Complementary)

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

Absalom konspirerar mot David

15 Så småningom skaffade sig Absalom en vagn och hästar till den och femtio män att springa framför honom.

² Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom med ett problem till kungen, kallade Absalom på honom, frågade varifrån han kom och uttryckte sitt intresse för hans fall.

³ Han kunde t ex säga: Jag ser att du har rätt i det här fallet. Det är olyckligt att kungen inte har någon som kan ta sig tid att lyssna till detta.

⁴ Jag skulle själv vilja vara domare. Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa!

⁵ När någon kom fram och bugade sig för Absalom brukade han sträcka honom handen och ge honom en kyss.

⁶ På så sätt vann han hela folkets hjärta.

^7-8 När fyra år hade gått sedan Absalom fann nåd hos kungen, sa Absalom till honom: Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan bära fram ett offer till Herren och på så sätt fullfölja ett löfte som jag gav honom när jag var i Gesur. Jag lovade att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom i Hebron.

⁹ Kungen svarade honom: Gå i frid och uppfyll ditt löfte! Då for Absalom till Hebron.

¹⁰ Han sände i hemlighet bud till varje del av Israel för att hetsa folket till uppror mot kungen och sa: Så snart ni hör trumpetsignalen ska ni veta att Absalom har krönts till kung i Hebron.

¹¹ Absalom inbjöd tvåhundra män från Jerusalem att följa med, men de kände inte alls till hans avsikter.

¹² Medan han offrade slaktoffret, skickade han efter Ahitofel, en av Davids rådgivare, som bodde i Gilo. Ahitofel ställde sig på Absaloms sida, tillsammans med många andra. Detta gjorde att sammansvärjningen blev mycket stark.

Har Gud övergett sitt folk?

11 Man kan fråga sig om Gud har stött bort och övergett sitt folk, judarna. Nej, inte alls! Kom ihåg att jag själv är jude, ättling till Abraham och medlem av Benjamins familj.

^2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.

⁴ Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.

⁵ Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.

⁶ Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.

⁷ Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.

⁸ Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.

⁹ Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.

¹⁰ Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.