Revised Common Lectionary (Complementary)

^4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!

⁶ Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.

⁷ Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?

⁸ Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.

⁹ Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!

¹⁰ Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.

^11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.

Jerusalem ska krossas som en kruka

^1-2 Herren sa: Köp dig en lerkruka och gå till Hinnoms sons dal, till Lerskärvsporten. Ta med dig några av de äldste bland folket och några av de äldsta prästerna, och berätta för dem vad jag säger till dig.

³ Sedan talade Herren till dem och sa: Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta en olycka komma över denna plats, så fruktansvärd att de som hör om den inte kommer att tro sina öron.

⁴ Israel har nämligen övergett mig och förvandlat den här dalen till en plats för ondska och ogudaktighet. Folket tänder rökelse till sina avgudar, avgudar som varken denna generation eller dess förfäder eller Juda kungar tidigare har tillbett, och de har fyllt den här platsen med oskyldiga barns blod.

⁵ De har byggt stora altaren till Baal, och där bränner de sina söner som brännoffer, något som jag aldrig befallt dem att göra eller ens haft i mina tankar!

⁶ Den dag ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal utan Slaktdalen.

⁷ Jag ska göra Judas och Jerusalems planer om intet. Jag ska låta de anfallande trupperna döda er här och lämna era döda kroppar till mat åt gamar och vilda djur.

⁸ Jag ska sopa bort Jerusalem från jorden, så att alla som går förbi ska häpna över vad jag har gjort med staden.

⁹ Jag kommer att se till att era fiender belägrar staden till dess alla livsmedel är slut och de som är instängda börjar äta sina egna.

¹⁰ Jeremia, slå nu sönder lerkrukan du bär med dig, medan männen i ditt sällskap ser på.

¹¹ Säg till dem: Så här säger Herren, härskarornas Gud: På samma sätt ska jag slå sönder Jerusalem med alla dess invånare. De ska spridas ut som dessa skärvor, och liksom den här lerkrukan inte kan bli hel igen kan inte heller de bli det. Det ska inte finnas tillräckligt med utrymme för deras gravar, utan deras kroppar ska kastas i högar i dalen.

¹² Och som det blir här i dalen, kommer det att bli i Jerusalem. Jag ska nämligen också fylla Jerusalem med döda kroppar.

¹³ Varje hus där rökelse har tänts på taken till era stjärngudar och varje plats där dryckesoffer hällts ut åt dem, kommer jag att betrakta som oren.

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet, där han hade förmedlat detta budskap, stannade han framför Herrens tempel och sa till folket:

¹⁵ Härskarornas och Israels Gud säger: Jag ska låta all den olycka jag förutsagt komma över den här staden och dess omgivningar, därför att ni så envist vägrat att lyssna till mig.

¹¹ Jordens affärsmän kommer att sörja och gråta, för det finns ingen kvar som kan köpa deras varor

¹² av guld och silver och dyrbara stenar, pärlor, finaste linne, siden och scharlakan, olika sorters ädelträ och elfenbensvaror, dyrbara träsniderier, koppar, järn och marmor,

¹³ kryddor, parfymer och rökelse, olja och vin, olivolja och fint mjöl, vete, boskap, får, hästar, vagnar och slavar, ja, till och med människors liv.

¹⁴ 'Allt det vackra du längtade efter har gått förlorat

¹⁵ Och så ska affärsmännen, som har blivit rika genom att sälja detta till henne, stå där på avstånd och gråta och ropa:

¹⁶ 'Ack, den stora staden som var så vacker, klädd i finaste purpur och scharlakansrött linne, smyckad med guld och dyrbara stenar och pärlor.

¹⁷ I ett enda ögonblick blev all rikedom förstörd!'Och alla skeppsredare och kaptener och styrmän på handelsfartygen och deras besättningar ska stå på långt avstånd,

¹⁸ och de ska gråta när de ser röken stiga upp och säga: 'Var i världen fanns det en stad som denna?'

¹⁹ Och de ska klaga och klä sig i svart och säga: 'Stackars stad, du som gjorde oss alla rika med dina enorma tillgångar. Nu har allt försvunnit på bara en enda timme...'

²⁰ Men du, himmel, gläd dig över hennes öde! Och ni, Guds barn och profeter och apostlar, gläd er, för äntligen har Gud dömt henne för vad hon gjort mot er.