Revised Common Lectionary (Complementary)

Bevisa hur god du är, Herre

86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!

² Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.

³ Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.

⁴ Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.

⁵ Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.

⁶ Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!

⁷ Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.

⁸ Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.

⁹ Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.

¹⁰ Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!

¹¹ Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.

¹² Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,

¹³ därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.

¹⁴ Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.

¹⁵ Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.

¹⁶ Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.

¹⁷ Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.

¹⁰ Då sa Herren till Samuel:

¹¹ Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har återigen vägrat att lyda mig. Samuel blev djupt skakad när han hörde vad Gud sa, och han ropade och bad inför Herren hela natten.

¹² Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv, och att han sedan hade fortsatt till Gilgal.

¹³ När Samuel slutligen fann honom, hälsade Saul glatt och sa: Ja, nu har jag verkställt Herrens befallning!

¹⁴ Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör? frågade Samuel.

¹⁵ Det är sant, att armén räddade det bästa av, fåren och oxarna, erkände Saul. De ska offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi förstört.

¹⁶ Då sa Samuel till Saul: Sluta! Lyssna nu till vad Herren sa till mig i natt!Och vad sa han? undrade Saul.

¹⁷ Samuel berättade det för honom och tillade: När du själv inte tyckte att du var något, gjorde Gud dig till kung över Israel.

¹⁸ Han gav dig ett uppdrag och sa till dig: 'Gå och förgör de syndiga amalekiterna fullständigt. Alla måste dö!'

¹⁹ Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde precis vad Herren förbjudit dig att göra?

²⁰ Men jag har lytt Herren, fortsatte Saul. Jag gjorde vad han sa till mig. Och jag tog med mig kung Agag, men dödade alla de andra.

²¹ Det var bara när mina trupper krävde det, som jag lät dem behålla de bästa fåren och oxarna och det bästa av krigsbytet för att offra det till Herren.

²² Samuel svarade: Har Herren lika mycket glädje av dina brännoffer och slaktoffer som av din lydnad? Lydnad är mycket bättre än offer. Han är mycket mer intresserad av att du lyssnar till honom än att du offrar bockarnas fett åt honom.

²³ Upproriskhet är nämligen en lika fruktansvärd synd som trolldom, och olydnad lika avskyvärt som att tillbe avgudar. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig som kung.

Saul ber om nåd

²⁴ Jag har syndat, erkände Saul slutligen. Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.

²⁵ Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren!

²⁶ Men Samuel svarade: Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel.

²⁷ När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.

²⁸ Då sa Samuel till honom: Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.

²⁹ Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!

³⁰ Då vädjade Saul: Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud.

³¹ Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,

² men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.

³ Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.

⁴ Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.

⁵ Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.

⁶ De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.

⁸ Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.

⁹ Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.

¹⁰ I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.

¹¹ Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.