Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud står på min sida
1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!
4 Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.
5 Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.
6 Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.
7 Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.
8 Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.
9 Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!
10 Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.
11 Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!
12 Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,
13 för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!
Jona blir arg på Gud
4 Det förargade Jona mycket att Gud ändrade sina planer,
2 och han klagade inför Herren över det: Detta är precis vad jag trodde du skulle göra, Herre, när jag var hemma i mitt eget land och du första gången sa till mig att gå hit. Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarsis, för jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, som sällan blir vred men är god och omtänksam. Jag visste hur lätt det skulle vara för dig att ändra dina planer på att förgöra detta folk.
3 Döda mig nu, Herre! Jag vill bara dö nu när inget av det jag sa till dem kommer att hända.
4 Då sa Herren: Är det verkligen rätt att bli arg för den sakens skull?
5 Jona blev stött och gick ut till en plats öster om staden. Där gjorde han ett tak av löv för att få lite skugga medan han satt och väntade på vad som skulle hända med staden.
6 Herren lät då en ricinbuske växa upp och ge Jona skugga under sina stora löv. Jona blev glad och tacksam över busken.
7 Men nästa morgon såg Gud till att maskar åt av busken som snart vissnade och dog.
8 När solen var som hetast befallde Gud en östanvind att blåsa på Jona, och den brände hans huvud tills han inte längre härdade ut utan bara önskade sig döden:Döden måste vara bättre än det här, klagade han.
9 Då sa Gud till Jona: Är det verkligen rätt av dig att bli så upprörd över att busken dog? Ja, det är det! Jag är så arg att jag kan dö, svarade Jona.
10 Då sa Herren: Du tycker synd om dig själv när busken som skuggar dig vissnar ner och dör, trots att du inte själv har gjort ett dugg för att den skulle växa där.
11 Varför skulle jag då inte få förbarma mig över Nineves 120.000 invånare, som lever i ett djupt andligt mörker, och all den boskap som också finns där? Visst har jag rätt att tänka på dem och deras väl!
Filippos och den etiopiske ministern
26 Men en Herrens ängel visade sig för Filippos och sa till honom: Gå ut på vägen som går från Jerusalem genom Gazaöknen och som ligger öde och se till att du kommer dit mitt på dagen.
27 Han gjorde det, och där på vägen kom ingen mindre än Etiopiens finansminister, en man med stort inflytande hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade rest till Jerusalem för att be i templet,
28 och nu var han på väg tillbaka i sin vagn och satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.
29 Den helige Ande sa till Filippos: Gå fram till vagnen och gå bredvid den!
30 Filippos rusade fram och hörde vad mannen läste och frågade: Förstår du det du läser?
31 Hur skulle jag kunna göra det, när det inte finns någon som undervisar mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.
32 Det ställe i Skriften han hade läst var detta:Han leddes bort som ett får för att slaktas, och var som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33 I sin förnedring blev han nekad rättvisa, och vem kan beskriva den stora ondska som fanns i människorna omkring honom? För hans liv rycktes bort från jorden.
34 Mannen frågade Filippos: Talade Jesaja om sig själv eller om någon annan?
35 Filippos började då med utgångspunkt från detta profetord att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus.
36 Medan de reste vägen fram kom de till en vattendamm. Då sa mannen: Titta där, där finns vatten! Skulle jag inte kunna bli döpt här?
37 Visst kan du det, svarade Filippos, om du tror av hela ditt hjärta.Och mannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.
38 Han stannade vagnen, och tillsammans steg de ner i vattnet, och Filippos döpte honom.
39 När de kom upp ur vattnet förde Herrens Ande bort Filippos, och mannen såg honom aldrig mer, men han fortsatte sin resa full av glädje.
40 Filippos sågs därefter i Ashdod och i stad efter stad på vägen till Caesarea förkunnade han de goda nyheterna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®