Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁸ Ve eder som åstunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den är mörker och icke ljus.

¹⁹ Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon, men därvid mötes av en björn, och när han då söker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm, vid det han sätter handen mot väggen.

²⁰ Ja, HERRENS dag är mörker och icke ljus, den är töcken utan något solsken.

²¹ Jag hatar edra fester, jag är led vid dem, och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar.

²² Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer, så har jag dock ingen lust till dem, ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.

²³ Hav bort ifrån mig dina sångers buller; jag gitter icke höra ditt psaltarspel.

²⁴ Men må rätten flöda fram såsom vatten, och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.

70 För sångmästaren; av David, till åminnelse.

² Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.

³ Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

⁴ Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»

⁵ Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!»

⁶ Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.

¹³ Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.

¹⁴ Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom.

¹⁵ Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade.

¹⁶ Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå;

¹⁷ sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.

¹⁸ Så trösten nu varandra med dessa ord.

25 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.

² Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.

³ De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.

⁴ De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.

⁵ Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.

⁶ Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'

⁷ Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.

⁸ Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'

⁹ Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'

¹⁰ Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.

¹¹ Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'

¹² Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'

¹³ Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.