Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
6 Jag gav er tomma magar[a]
i alla era städer,
jag lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
7 Jag höll också tillbaka regnet för er
ända till tre månader före skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
Det regnade på en åker
men inte på en annan,
som då torkade ut.
8 Från den ena staden efter den andra
stapplade man bort till en enda stad
för att hämta dricksvatten,
men det fanns aldrig tillräckligt.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
9 Många gånger lät jag era skördar drabbas av mjöldagg och mögel.
Era många vingårdar[b] och trädgårdar,
era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
10 Jag sände plågor till er
som en gång i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd,
och jag lät era hästar tas som byte.
Jag fyllde era näsor
med likstanken från ert läger.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er
på samma sätt som Guds ödeläggelse
av Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand ryckt ur elden.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
12 Därför ska jag göra så med dig, Israel.
Och när jag nu ska göra så med dig,
bered dig därför, Israel, att möta din Gud!
13 För se, han som formar bergen,
skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder,
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Jesus talar om framtiden
(Mark 13:1-20; Luk 21:5-24)
24 När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och ville få honom att beundra tempelbyggnaderna. 2 Men han sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: allt detta som ni nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
3 När Jesus senare satt på Olivberget och var ensam med sina lärjungar, kom de fram till honom och frågade: ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet som visar att du kommer tillbaka, och att tidsålderns slut närmar sig?”
4 Jesus sa till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. 5 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Jag är Messias’, och de ska leda många vilse. 6 Ni kommer att få höra om krig och rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit. 7 Folk och länder ska resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på födslovärkarna.
9 Man ska tortera och döda er, och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. 10 Många kommer då att förneka sin tro och förråda och hata varandra. 11 Många falska profeter ska framträda och lura många, 12 och när laglösheten ökar, kommer kärleken hos de flesta att kallna. 13 Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[a] 14 Och evangeliet om riket ska förkunnas i hela världen, till vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.