Revised Common Lectionary (Complementary)
Kyros som Herrens redskap
45 Så säger Herren till sin smorde, Kyros,
som han har tagit vid högra handen
för att lägga folken under honom,
för att avväpna kungar
och för att öppna portar för honom,
som aldrig mer ska stängas.
2 ’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[a]
krossa kopparportar
och slå sönder järnbommar.
3 Jag ska ge dig skatter
som ligger gömda i mörkret,
och hemliga rikedomar,
för att du ska förstå att jag
som kallar dig vid ditt namn
är Herren, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
kallade jag dig vid namn
och gav dig ett hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
5 Jag är Herren, ingen annan finns,
utom mig finns ingen Gud.
Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,
6 för att man i hela världen från öster till väster
ska förstå att det inte finns någon annan än jag.
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
7 Jag skapar både ljus och mörker.
Jag skapar lycka och olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.’
Herren är kung
(1 Krön 16:23-33)
96 Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, hela jorden!
2 Sjung till Herrens ära!
Välsigna hans namn!
Ropa ut hans räddning varje dag!
3 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
4 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och prakt omger honom,
kraft och skönhet finns i hans helgedom.
7 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
8 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till hans förgårdar!
9 Tillbe Herren i helig skrud,
darra inför honom, hela jorden!
10 Säg bland folken: ”Herren regerar!”
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med rättvisa.
11 Låt himlen vara glad och jorden jubla,
låt havet brusa och allt som finns i det!
12 Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
Skogens alla träd ska susa av lovsånger
13 inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus[a] och Timotheos.
Till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus[b].
Nåd och frid åt er.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
2 Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er, 3 för vi tänker på allt ni gör i tron, hur ni arbetar i kärlek och håller fast vid hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Fader.
4 Vi vet, syskon[c], Guds älskade, att han har utvalt er. 5 Det evangelium vi förkunnar kom inte till er bara med ord, utan med kraft och den heliga Anden och fullt övertygande. Ni vet ju vad vi gjorde bland er och för er. 6 Ni följde vårt exempel, och därmed också Herrens exempel, genom att ni var villiga att lida, då ni nu tagit emot ordet med den glädje som den heliga Anden ger. 7 På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia[d], 8 för ni har låtit Herrens ord höras, inte bara i Makedonien och Achaia, utan er tro har blivit känd överallt. Vi behöver inte säga någonting, 9 för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vände er bort från avgudar för att tjäna den levande och sanna Guden 10 och vänta på hans Son från himlen – Jesus, som Gud uppväckte från de döda och som räddar oss från den kommande vreden.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Mark 12:13-17; Luk 20:20-26)
15 Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. 16 De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare[a], och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. 17 Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”
18 Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? 19 Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, 20 och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” 21 ”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”
22 När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.