Revised Common Lectionary (Complementary)
Herren är kung
(1 Krön 16:23-33)
96 Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, hela jorden!
2 Sjung till Herrens ära!
Välsigna hans namn!
Ropa ut hans räddning varje dag!
3 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
4 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och prakt omger honom,
kraft och skönhet finns i hans helgedom.
7 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
8 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till hans förgårdar!
9 Tillbe Herren i helig skrud,
darra inför honom, hela jorden!
10 Säg bland folken: ”Herren regerar!”
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med rättvisa.
11 Låt himlen vara glad och jorden jubla,
låt havet brusa och allt som finns i det!
12 Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
Skogens alla träd ska susa av lovsånger
13 inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.
Sång över den babyloniske kungens fall
3 Då låter Herren dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, 4 och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon:
Vilket slut har inte förtryckaren fått!
Det är slut med hans rasande framfart.[a]
5 Herren har krossat de gudlösas stav,
härskarnas spira,
6 den som i raseri gav folken slag efter slag
och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.
7 Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla.
Man brister ut i jubel.
8 Till och med cypresserna gläds över ditt fall,
liksom Libanons cedrar:
”Nu ligger du där,
och ingen kommer och fäller oss mer.”
9 Dödsriket där nere kommer i rörelse
för att möta dig när du kommer.
De döda väcks ur sin dvala[b],
jordens härskare
och alla folkens kungar
reser sig från sina troner.
10 Alla hälsar de dig och säger:
”Så du har också blivit svag som vi
och är nu lik oss.”
11 Ditt majestät har störtats ner till dödsriket,
tillsammans med ditt harpospel.
Din bädd är förruttnelse
och ditt täcke är maskar.
Johannes döparens död
(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)
14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes[a] höra vad man berättade om Jesus, 2 och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. 4 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” 5 Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.
6 Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust 7 att han svor att ge henne vad hon än begärde. 8 Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” 9 Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset, 11 och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.
12 Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.