Revised Common Lectionary (Complementary)

⁸ Härskarornas Gud, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa,
        så att vi blir räddade!

⁹ Du tog en vinranka ut ur Egypten,
    du drev bort folken och planterade den.
¹⁰ Du röjde marken
    och den slog rot, den uppfyllde landet.
¹¹ Bergen täcktes av dess skugga,
    mäktiga^[a] cederträd av dess grenar.
¹² Den bredde ut sina grenar mot havet
    och sina skott ända till floden^[b].

¹³ Varför har du brutit ner dess murar,
    så att vem som helst som går förbi kan plocka av den?
¹⁴ Vildsvin från skogen slukar i sig den,
    markens djur äter upp den.
¹⁵ Härskarornas Gud, kom tillbaka!
    Se ner från himlen och ta hand om denna vinranka,

²³ ”Hur kan du säga:
    ’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
    Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
    Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
²⁴     som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
    Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
    i parningstiden är den lätt att finna.
²⁵ Akta dig, så du inte springer av dig skorna
    och får din strupe torr.
Men du säger:
    ’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
    och dem måste jag följa.’

²⁶ Som en tjuv tagen på bar gärning
    ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
    präster och profeter,
²⁷ de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
    och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
    inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
    ’Kom och rädda oss!’
²⁸ Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
    Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
    som du har städer, Juda.

²⁹ Varför vill ni gå till rätta med mig?
    Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
³⁰ Till ingen nytta har jag straffat era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
    har ert svärd ätit upp profeterna.
³¹ Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
    Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
    vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
³² Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
    eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
³³     Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
    Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.^[a]
34     Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
    De ertappades inte vid inbrott.
    Trots allt detta^[b]
35 säger du: ’Jag är oskyldig.
    Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
    därför att du säger att du inte har syndat.
³⁶ Varför far du än hit och än dit,
    för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
    på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
³⁷ Också därifrån kommer du att få gå
    med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
    och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.