Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁰ När Gud såg vad de gjorde, hur de vände om från sina onda levnadssätt, visade han barmhärtighet. Gud ångrade det onda han hade hotat dem med och fullföljde det inte.

Jonas vrede och Guds svar

4 Då blev Jona mycket besviken och uppretad. ² Han bad till Herren: ”Herre, detta är väl precis vad jag sa medan jag ännu var hemma i mitt eget land! Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarshish. Jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och nåderik, och att du skulle ångra det onda. ³ Så ta nu mitt liv, Herre! Döden är ju bättre för mig än livet.” ⁴ Herren sa: ”Är din vrede befogad?”

⁵ Jona gick ut ur staden och slog sig ner öster om den. Där gjorde han en hydda åt sig och satt i dess skugga och väntade på att få se vad som skulle hända med staden.

⁶ Herren Gud lät då en ricinbuske^[a] växa upp över Jona, för att ge hans huvud skugga och befria honom från hans missmod. Jona blev mycket glad över busken. ⁷ Men i gryningen nästa morgon lät Gud en mask angripa busken så att den vissnade. ⁸ När solen gick upp lät Gud en brännande östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han blev utmattad och önskade sig döden: ”Döden är bättre för mig än livet”, sa han. ⁹ Då sa Gud till Jona: ”Är din vrede för ricinbuskens skull befogad?” ”Ja, det är den, jag är så arg att jag kan dö”, svarade Jona.

¹⁰ Då sa Herren: ”Du gör dig bekymmer för en buske som du inte har behövt arbeta för eller fått att växa. Den kom till på en natt och förgicks på en natt. ¹¹ Skulle jag då inte bekymra mig för Nineve, den stora staden, där det finns över 120 000 invånare, som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom så många djur?”

Lova Herren, allt skapat

145 En lovsång av David.

²¹ Livet är ju för mig Kristus och döden en vinst. ²² Men om ett fortsatt liv i den här kroppen ger mig fler möjligheter till ett fruktbart arbete, då vet jag inte vad jag föredrar. ²³ Jag dras åt båda hållen: jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket vore bättre. ²⁴ Men för er är det viktigare att jag lever kvar här. ²⁵ Det är jag övertygad om, och därför vet jag också att jag ska stanna kvar hos er alla, så att ni kan växa och få ännu mer glädje i tron. ²⁶ När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Kristus Jesus för min skull.

Lev så som Kristus gjorde

²⁷ Lev nu bara på ett sätt som är värdigt evangeliet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er eller är någon annanstans, vill jag höra att ni står fasta och är eniga i en och samma ande, så att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet. ²⁸ Var aldrig någonsin rädda för era motståndare. Det blir ett tecken för dem att de är på väg att gå förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. ²⁹ Ni har ju fått nåden inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för honom. ³⁰ Ni och jag har samma kamp att utkämpa, som ni såg att jag hade och som jag fortfarande har.^[a]

Liknelsen om vingårdsarbetarna

20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.

³ Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. ⁴ Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. ⁵ Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.

⁶ Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’

⁷ ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.

⁸ När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. ⁹ De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. ¹⁰ När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.

¹¹ Då började de protestera mot jordägaren: ¹² ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’

¹³ ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? ¹⁴ Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. ¹⁵ Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ ¹⁶ Så ska de sista bli först och de första sist.”