Revised Common Lectionary (Complementary)

Vänskapens glädje

133 En vallfartssång. Av David.

Josef dör

²² Josef och hans fars familj blev alltså kvar i Egypten. Josef blev 110 år gammal. ²³ Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn kunde han adoptera.^[a]

²⁴ ”Jag kommer snart att dö”, sa Josef till sina bröder, ”men Gud ska ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han med ed har lovat Abraham och Isak och Jakob.”

²⁵ Josef fick israeliterna att lova med en ed och sa: ”Gud kommer att ta sig an er och då ska ni föra mina kvarlevor härifrån.”

²⁶ Sedan dog Josef 110 år gammal och man balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.

Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting

(Matt 21:20-22; 6:14)

²⁰ När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. ²¹ Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi^[a], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

²² Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. ²³ Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. ²⁴ Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. ²⁵ Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.^[b]”