Revised Common Lectionary (Complementary)
En oskyldig mans bön
17 En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2 Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4 som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
5 Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6 Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7 Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8 Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9 för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10 De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]
15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
2 En kväll när han hade stigit upp från sin bädd, gick han ut på palatsets tak. Därifrån fick han se en vacker kvinna som badade. 3 Han sände bud för att ta reda på vem hon var och fick veta att det var Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria. 4 Då sände David bud efter henne. Hon kom och han låg med henne. Hon höll just på att rena sig från sin orenhet.[a] Sedan återvände hon hem.
5 När hon senare upptäckte att hon var gravid, meddelade hon David detta.
David försöker komma undan
6 Då sände David bud till Joav: ”Skicka hem hettiten Uria!” Joav skickade då Uria till David. 7 När Uria kom, frågade David hur Joav och armén i övrigt hade det och hur det gick i kriget. 8 Sedan sa han till honom att gå hem och tvätta fötterna. Uria lämnade då kungens palats och David sände en gåva till honom. 9 Men Uria gick inte hem. Han stannade över natten vid palatsets port och sov tillsammans med kungens tjänare.
10 När David fick reda på att Uria inte gått hem, frågade han honom: ”Varför gick du inte hem när du hade varit borta så länge?” 11 Uria svarade: ”Arken och Israel och Juda befinner sig i tält. Min herre Joav och min herres män har sitt läger ute på de öppna fälten. Skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du själv lever, jag skulle aldrig göra något sådant!” 12 David sa till honom: ”Stanna här i dag! I morgon kan du återvända.”
Då stannade Uria i Jerusalem den dagen och dagen därpå. 13 David bjöd honom till sitt bord och drack honom full. Men Uria gick inte hem den kvällen heller, utan sov än en gång bland sin herres tjänare.
14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joav som han sände med Uria. 15 Han skrev: ”Ställ Uria i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och dödad.”
16 Då gav Joav order till Uria att gå till en plats nära den belägrade staden, där han visste att fiendens bästa män stred. 17 Stadens män kom och anföll Joav och flera av Davids män stupade. Där dödades också hettiten Uria. 18 När Joav skickade sin rapport från stridens förlopp till David, 19 sa han till sin budbärare: ”När du har talat om för kungen vad som hänt i striden, 20 blir kungen kanske vred och frågar: ’Varför gick ni så nära staden? Visste ni inte att de skulle skjuta från muren? 21 Vem var det som dödade Avimelek, Jerubbeshets son, vid Teves? En kvinna som kastade en kvarnsten på honom från muren så att han dog![b] Varför gick ni så nära muren?’ Då ska du svara: ’Också din tjänare hettiten Uria blev dödad.’ ”
22 Budbäraren kom till Jerusalem och rapporterade till David enligt de order han fått från Joav.
23 Budbäraren berättade för David: ”Männen var starkare än vi. De gjorde ett utfall mot oss på fältet, men vi jagade dem tillbaka till stadsportarna. 24 Men bågskyttarna på muren sköt på oss, dina tjänare, och några av kungens män dödades. Också din tjänare hettiten Uria är död.”
25 Då svarade David budbäraren: ”Säg till Joav att han inte ska tappa modet! Svärdet dödar den ene såväl som den andre. Kämpa hårdare nästa gång och besegra staden! Säg till honom att vara vid gott mod!”
26 När Urias hustru hörde att hennes man hade dött, höll hon dödsklagan över honom.
Brevet till församlingen i Sardes
3 Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Sardes:
’Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna[b]:
Jag känner dina gärningar. Du har ett rykte om dig att du lever, men du är död. 2 Vakna upp och stärk det lilla som finns kvar och håller på att dö. Jag har funnit att dina gärningar inte är fullkomliga inför min Gud. 3 Tänk på vad du har fått höra och ta emot. Ta vara på det och vänd om, för om du inte vaknar, ska jag komma som en tjuv, och du vet inte vilken stund jag kommer över dig.
4 Men det finns trots allt några hos dig i Sardes som inte har fläckat sina kläder. De ska vandra med mig i vita kläder[c], för de har förtjänat det.
5 Den som segrar ska få vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok[d] utan ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar. 6 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.