Revised Common Lectionary (Complementary)
Jeremias klagan
7 Herre, du lurade mig,
och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
ständigt utsatts för spe och hån.
9 Men när jag tänker:
”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10 Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”
11 Men Herren står vid min sida
som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
Jag har överlämnat min sak åt dig.
13 Sjung till Herrens ära,
prisa Herren!
Han räddar den fattige
ur de ondas hand.
7 Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 Det är för din skull som jag hånas
och mitt ansikte täcks av skam.
9 Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
en främling för min mors söner.
10 Min iver för ditt tempel förtär mig,
och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
11 När jag sörjer och fastar
hånar man mig.
12 När jag klär mig i sorgkläder
blir jag en visa för dem.
13 De som sitter i porten sladdrar om mig,
och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
Svara mig, Gud, i din stora nåd,
i din frälsnings trofasthet.
15 Rädda mig ur detta träsk!
Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig
eller djupet uppsluka mig.
Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.
17 Herre, svara mig i din godhet och nåd,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Göm dig inte för mig, din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig att svara!
Syndens makt är bruten
6 Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? 2 Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? 3 Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? 4 Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.
5 Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. 6 Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. 7 Den som är död är ju befriad från synden. 8 Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.
9 Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. 11 På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.
24 Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25 Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul[a], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.
Var inte rädda
(Luk 12:2-9)
26 Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. 27 Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.
28 Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna[b]. 29 En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. 30 Och på er är till och med hårstråna räknade. 31 Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.
Bekännelse och förnekelse
(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)
32 Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. 33 Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.
34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. 35 Jag har kommit för att vända
’en son emot sin far,
en dotter emot sin mor,
och en svärdotter emot sin svärmor,
36 och en man ska finna fiender i sitt eget hus[c].’
37 Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig.[d] 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. 39 Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.