Revised Common Lectionary (Complementary)
7 Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 Det är för din skull som jag hånas
och mitt ansikte täcks av skam.
9 Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
en främling för min mors söner.
10 Min iver för ditt tempel förtär mig,
och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
11 När jag sörjer och fastar
hånar man mig.
12 När jag klär mig i sorgkläder
blir jag en visa för dem.
13 De som sitter i porten sladdrar om mig,
och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
Svara mig, Gud, i din stora nåd,
i din frälsnings trofasthet.
15 Rädda mig ur detta träsk!
Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig
eller djupet uppsluka mig.
Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.
17 Herre, svara mig i din godhet och nåd,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Göm dig inte för mig, din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig att svara!
18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[a] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”
Jeremia ber om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig!
Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
och ingrip mot dem i din vrede.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka 18 och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.
19 Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: 20 ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”
21 De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22 Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: 23 ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”
24 När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.
26 Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.