Revised Common Lectionary (Complementary)

² Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till Sinaiöknen och till foten av berget Sinai och slog läger där framför berget. ³ Mose gick upp till Gud, och Herren kallade på honom från berget och sa:

”Detta ska du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: ⁴ ’Ni har sett allt jag gjorde med egypterna och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. ⁵ Om ni nu vill lyda mig och hålla mitt förbund, ska ni vara min egendom bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. ⁶ Ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.’ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”

⁷ Mose vände tillbaka och sammankallade alla de äldste bland folket och talade om för dem vad Herren hade befallt honom att säga.

⁸ Alla var fullständigt eniga och svarade: ”Vi ska göra allt som Herren begär av oss.” Mose återvände till Herren med folkets svar.

Glädje över Herren som kung

100 En tacksägelsepsalm.

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.

Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare

³⁵ Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. ³⁶ När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.

³⁷ ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. ³⁸ ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Mark 3:15-19; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

10 Jesus kallade nu till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor. ² Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes, ³ Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios, ⁴ Simon ”den ivrige”^[a] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Mark 6:7-13; Luk 9:2-6; 10:4-12)

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad, ⁶ utan bara till Israels förlorade får. ⁷ Gå och tala om för dem att himmelriket är nära. ⁸ Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Ge vidare vad ni har fått som gåva.

⁹ Ta inget guld eller silver eller koppar med er, ¹⁰ och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.

¹¹ Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som är värdig. Stanna sedan då tills ni fortsätter till nästa stad. ¹² När ni kommer in i ett hus, hälsa dem, ¹³ och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem. ¹⁴ Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter^[a]. ¹⁵ Sannerligen säger jag er: det ska bli lättare på domens dag för Sodom och Gomorra^[b] än för en sådan stad.

Jesus varnar för förföljelse

(Mark 13:11-13; Luk 21:12-19)

¹⁶ Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna^[c]. ¹⁸ Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. ¹⁹ Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. ²⁰ Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. ²¹ Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. ²² Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[d]

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer.