Revised Common Lectionary (Complementary)

Glädje över Herren som kung

100 En tacksägelsepsalm.

²⁷ Vid samma tid sa Herren till Aron: ”Gå ut i öknen och möt Mose.” Aron gick ända till Horeb, Guds berg, där han träffade Mose och hälsade honom med en kyss. ²⁸ Mose talade om för Aron allt som Herren hade sänt honom till att säga och alla de tecken han fått befallning om att utföra.

²⁹ Mose och Aron gick sedan och sammankallade alla de äldste i Israel. ³⁰ Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose och Mose utförde tecknen inför folket. ³¹ Då trodde folket, när de hörde att Herren tagit sig an dem och sett deras förtryck. De föll ned och tillbad.

³⁵ Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare. ³⁶ Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, genom Röda havet och fram genom öknen under 40 år.

³⁷ Det var Mose som sa till israeliterna: ’En profet lik mig ska Gud låta stå upp ur era bröders led.’^{[a] 38} Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss.

³⁹ Men våra förfäder ville inte lyda utan satte sig upp mot Mose och i sina hjärtan vände de tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sa till Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’^{[b] 41} Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något som de själva hade tillverkat. ⁴² Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok^[c]: