Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren gör levande

Herren klagar över Efraim

Löftet till Abraham gäller alla som tror

¹³ Det var alltså inte genom lagen som Abraham och hans ättlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om nämligen de som lever efter lagen är arvingar, då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla. ¹⁵ Lagen för med sig vrede. Där ingen lag finns, där finns ingen överträdelse. ¹⁶ Därför är tron grunden för att det ska vara av nåd och löftet gälla för alla hans efterkommande, både för dem som har lagen och dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, ¹⁷ som det står skrivet: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.”^[a] I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och kallar på sådant som inte finns till som om det redan fanns till.

¹⁸ Trots att det inte fanns något hopp, hoppades Abraham ändå och trodde, och så blev han far till många folk, så som det var sagt: ”Så talrika ska dina efterkommande bli.”^{[b] 19} Därför vacklade Abraham inte i sin tro, trots att han var omkring hundra år gammal och tänkte att hans kropp var utan livskraft, och trots att hans hustru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal.

²⁰ Han tvivlade aldrig i otro på Guds löfte, för hans tro gav honom styrka, och han ärade Gud. ²¹ Han var helt övertygad om att Gud kan göra vad som helst som han lovat, ²² och därför räknades han som rättfärdig.

²³ Men utsagan att han ”räknades som rättfärdig” skrevs inte ner bara med tanke på honom. ²⁴ Den gäller även oss. Vi ska också räknas som rättfärdiga, eftersom vi tror på Gud, han som uppväckte vår Herre Jesus från de döda. ²⁵ Han utlämnades ju till att dö för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli rättfärdiga.

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Mark 2:14-17; Luk 5:27-32)

⁹ När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.

¹⁰ När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.

¹¹ Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar. ¹² Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ¹³ Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’^[a] Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Mark 5:22-43; Luk 8:41-56)

¹⁸ Under tiden som Jesus sa detta kom en föreståndare och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”

¹⁹ Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina lärjungar. ²⁰ Men då kom en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, ²¹ för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²² Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig!^[a] Din tro har gjort dig frisk^[b].” Och från den stunden var kvinnan frisk.

²³ När Jesus sedan kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som klagade högljutt, ²⁴ sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död, hon sover.”

Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp. ²⁶ Ryktet om detta spred sig sedan i hela området.